Oh, Baby – I Like it Raw

Enastående svensk soul/hiphop från i höstas som jag missade helt när den kom på en rar liten sjutumssingel. Värsta chartertrippen mellan den där musikbaren i Star wars och Detroit med J Dilla och Dwele längst fram vid kontrolldäck. Kolla in mer och ladda ner fler låtar från debutalbumet “Here To Stray” som släpptes strax innan jul på Strays Myspace.

Stray feat. Braintax - Never Free (224 kbs/s)

Trentemoller - Evil Dub / Moan

Lägg till i min Profil | Fler Videos

Kan inte någon boka detta till Malmö? Anna Storåkers? Palle Tenfalk? Mattias Berg? Please…

Varje gång jag ser Henrik Vibskov (som alltså spelar trummor i klippet ovan) kommer jag att tänka på att han är en av få som ser naturligt tuff ut Henrik Vibskov-kläder. Vi andra har en förmåga att se lite… jag vet inte hur jag ska beskriva det… utklädda på något sätt.

Det verkar som Malmö fått en släng av junglefeber. Oldschool special med Moonbass och Wilsson på Big Bad Bass på lördag på Panora, General Levy på Original Bangarang imorgon torsdag på Inkonst och så UK Apachi(!) på Disko Partizani 9 mars. Grymt kul.

Ja, vi gör ju en klubb också. Vi har fått en del förfrågningar vad som händer där. Svaret är att det händer ganska mycket saker men just nu har vi en semester. Eller semester är nog fel ord för vi jobbar med en hel del förändringar som ni förhoppningsvis ganska snart kommer att märka av.

Men det är inte så lång tid kvar nu tills Oh, Baby - I Like It Raw är tillbaka som klubb. Fredag 22 februari fyller vi två år och smäller av värsta födelsedagskalaset som ni och alla era vänner och bekanta är välkomna på. Bland annat kommer Göteborgs finaste röst Ida Redig dit och spelar live liksom västkustska discomatrosen Sankt Göran. Vi kommer såklart berätta mer och skicka ut en komplett laguppställning när det närmar sig.

Update: P3 Pop kör en special om Ida Redig nu på måndag.

Besh One för ca två timmar sedan på Metro i Malmö. Galet bra fransk folkfunksoulpop.

Francoise Hardy - Fleur de lune (192)

Betty, tipsade om att Perez Hilton, den amerikanska webbskvallerjournalistikens motsvarighet till typ nattklubbmalmös… äsch, jag kommer inte på något namn, - säg min kollega Gustav Svensson i brist på dålig fantasti från min sida, hypar Adam Tensta. Det är lite coolt, med tanke på hur sjukt många fler läsare snubben har i jämförelse med typ Nöjesguiden.se, rodeomagazine.se, dyngan.se och Alex Schulman.

2002 fick jag tag på ett riktigt bra mixtape gjort av Sveriges discodealer nummer ett Mika Snickars. Jag har under åren försökt luska ut låtlistan för att sedan köpa på mig flera av tolvorna. Några av dem finns bland mina all time disco-favoriter; Debbie Hayes & The Universal Robot Band “Let´s Get This Thing Together”, The Dells “All About The Paper”, Sweet Thunder “Everybody´s Singin´ Love Songs”, NYCC “Make Every Day Count” & “I´ll Keep My Light In My Window”, The Universal Robot Band “Barely Breaking Even”.

Men, det finns en låt jag aldrig fått tag på, nämligen suveräna Sass “Much Too Much”.
Sass hette från början The Jack Sass Band men dumpade i början av 80-talet The Jack och Band från namnet. De enda kända medlemmarna Michael Murphy (Attitude/The System) och Laforest Cope har bl.a agerat bakgrundssångare åt storheter som Gayle Adams och Sharon Redd. 1982 kom “Much Too Much” som bolaget “25 West Records” första släpp. Låten är ett mjukt boogiemonster med Leroy Burgess-liknande rhodes och bas- & gitarrslingor.

Tolvan är väldigt rare och jag har bara sett den på internet ett fåtal gånger, aldrig i verkligheten. Det billigaste exemplaret jag hittat var genom www.gemm.com och var graderat med kassa G. Pris: 1500 kr.

I fredags hittade jag låten på DJ Anonymous blogg i perfekta 320 kbs, enjoy!

Sass - Much Too Much

De senaste veckorna, mycket tack vara det där västafrikanska avsnittet av Papa Dees Papa’s kappsäck på SVT som jag fick smygtitta på, har det blivit mycket afrikansk musik i högtalarna den senaste tiden. Främst Ali Farka Touré men även diverse volymer av de fantastiska samlingarna “Ethiopiques” med etiopisk och eritransk pop från 60- och 70-talet som Function/Musik & konst-Sebastian tipsade om senast jag var inne i butiken (okej, jag lovar att köpa ett exemplar så fort jag bestämt mig för vilken av volymerna jag vill ha). De är väldigt, väldigt bra.

Ovanstående fick mig att återvända till lite ett par klassiska technoremixer på västafrikanska superstjärnora Salif Keita och Cesária Évora. De är några år gamla men låter minst lika makalösa idag.

Cesária Évora - Angola (Carl Craig remix)

Salif Keita - Yamore (Luciano remix)

Usch, jag vill verkligen inte hata (obs! engelskt uttal, känns inte lika upprört då) men jag börjar blir rejält less på att läsa om käckt glada DJs som beskriver sitt eget skivspelande och musikval med att de spelar dansmusik. Ja, de säger det kanske inte så direkt utan formulerar det oftast i stil med “I den härligt elektriska häxbrygden återfinns dock alltid temat dans, dans, dans!!!!”.

Nu råkade jag klippa ovanstående från Uppåt Frammåts hemsida men det var bara en tillfällighet. De är knappast ensamma. Jag får lite samma känsla när klubbar beskriver vad som är unikt med deras kvällar i jämförelse med andra: “Ja, vi vill sätta festen i centrum”.

Ursäkta mig, men WTF! Är det verkligen viktigt att poängtera? Är inte alla klubbar mer eller mindre en pseudonym på en offentlig fest?

Det lite som att en krögare eller kock skulle beskriva sin verksamhet/yrke med “vår restaurang handlar om mat, mat, mat”. Eh…ja. Det brukar vara det som definierar en restaurang.

De klubbarrangörer som sätter sig på dansgolvet tillsammans med sina inhyrda DJs och spelar plockepinn så att de ofestliga, tråkiga gästerna ska ha något att vila ögonen på är liksom rätt lätträknade.

Det vara bara det. Nu ska jag vara snäll.

Ni har förstås alla smygguppat till Gwen Stefanis “Rich Girl” minst ett par gånger sedan den släpptes för ett par år sedan. Det är bra pop. Men Londonduon Louchie Lou & Michie Ones originalinspelning av “Rich Girl” från 1994 sopar nog ändå mattan med Gwen.

Louchie Lou & Michie One - Rich Girl