Oh, Baby – I Like it Raw

Det finns en bunt skivor som garanterar full pott på dansgolvet varenda gång de spelas oavsett om de droppas på en firmafest, ett tonårsdisco eller på den hippaste klubben.

Michael Jacksons discoskivor ”Off The Wall” och ”Thriller”, Madonnas “Holiday” och “I Wanna Be Your Lover” med Prince är alla exempel på skivor som aldrig upphör att omfamnas av nya dansentusiaster, trots att samtliga passerat tjugoårsstrecket för länge sen.

Kanadensiska duon Chromeos genombrottshit ”Needy Girl” från 2003 har potential att bli en sån låt, om den inte redan har blivit det.

Med sin melodiösa discogitarr, stela trummaskinsrytmer, slappbas och vocodersång var musiken inget annat än en enda lång flört till åttiotalet. Samtidigt var det som lyssnare svårt att avgöra om hyllningarna var uppriktiga eller enbart ett ironiskt skämt.

Med en nyvaken Dave Macklovitch i luren blir det snabbt klart att det går utmärkt att mixa en spexig yta med ett mer seriöst musikaliskt innehåll.

– Om du inte kan göra båda delarna är du bara efterbliven. Ta videon till Michael Jacksons ”Thriller” som exempel. Låten är producerad av Quincy Jones (en av världens största jazzartister). Men allvarligt – trodde du att zombierna i videon var på riktigt? Blev du rädd för dem?

Nja, inte direkt. Jag tror jag fattar vad du menar.
– Det är samma sak med ”Needy Girl”. Det kan verka vara på skoj men den som lyssnar noggrant hör att musiken inte är det. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte om ifall folk tar oss på allvar eller inte.

På kommande skivan har Dave 1 och Ali G-kopian P Thugg (Patrick Gemayel) slickat ren produktionen än mer. De instrumentala spåren har fått lämna utrymme för fler vokala poplåtar.

Är det lätt att inte bli tagen på allvar om man sysslar med dansmusik i jämförelse med mer traditionell pop?
– Absolut, samtidigt har alltid den bästa popmusiken kommit från dansgolven. ”Twist & Shout” (en låt av soulgruppen Isley Brothers som Beatles tog till listorna) och ”Satisfaction” (Rolling Stones) är ren dansmusik. Men folk tror inte att dansmusik kan vara lika smart som exempelvis Echo & The Bunnymen.

Varför tror du att det är så?
– För att de är rasister. Dansmusiken har ofta rötter inom svart musik. Folk tror att en grupp som Joy Division är mer sofistikerad än (funkstjärnan) Rick James bara för att han har en massa roliga peruker. Sanningen är att de knappt kunde spela alls.

Jonas Grönlund

Konsert: Chromeo (Kanada)
Vad? Skånes Ljudpark ettårsfest
Var? Inkonst, Malmö
När? Lördag 2 juni 22:30-03

Tidigare publicerad i Dygnet Runt/Sydsvenskan

I förrgår träffade jag C/Os Mattias Berg som tagit med flickvännen på en romantisk affischeringsrunda. Igår fann jag DJ Amato dubbelvikt klistrandes affischer vid triangeln för onsdagsklubben Cats som flyger in Jazzy Jay från New York.

Fan, kan Amato krypa omkring vid triangeln på alla fyra så kan alla DJs och klubbarrangörer i Malmö göra det. Tycker det sänder ut bra signaler till alla bortskämda kids som tror att det är flärd och glamour att köra klubb. Respekt.

Jazzy Jay ska föresten köra ett Serato-seminarium på eftermiddagen där. Anar att ni kommer finna Jonas Arbsjö fron Raw Deluxe Shit längst fram med anteckningsblocket.

Dagar och nätter är lite konstiga just nu. Ovanliga.

Tre nätter i rad har det varit tropikregn med blixtar utanför fönstret. Sen har min bror som jag träffar för sällan varit här och hälsat på. Det var väldigt kul. Jag visade honom Jeriko, Åkarp, Inmission, Bo01, Debaser, Luftkastellet, Kafferosteriet, Möllan, Bröderna Svensson, Million Stylez, Råå och kaffebaren på Möllan. Han själv hittade sällskap till någon park och rumlade hem vid halvåttatiden på söndagsmorgonen. Innan han åkte sa han att han gillade Malmö.

Jag har sprungit ihop med Alexandra Dahlström två gånger. En gång höll hon på att spela in en film i huset bredvid mitt (jaaa, jag borde kanske skrivit en riktig nyhet om filmen hon spelar in men jag varken pallar eller hinner just nu. Så om någon vill skriva om det är det bara fritt fram. Ni kan säkert lista ut själva vilka lokala filmare som är inblandade). Den andra gick hon på Möllan tillsammans med Lucas Moodysson och en kvinna med barnvagn som jag anar är Lucas Moodyssons fru.

Filmhuset är föresten samma hus som Nöjesguiden-Harald precis flyttat till. Jag vet inte vad som är grejen med Ronnebygatan men det känns lite smålustigt att det håller på att bli någon sorts koloni för nattsuddare. Finn of Tomland bor i min trappuppgång. Våningen ovanför mig. Tiaz har lägenhet i porten bredvid. En lägenhet han precis hyrt ut till Andreas i Disco Belle. I huset till höger om mitt bor Micke från Swimfast Club och lite längre ner på gatan hittar ni Marcus Mckinley. Än mer lustigt är att de flesta av oss inte umgås med varandra privat (okej, Tiaz brukade låna korkskruv och tvättmedel av mig ibland).

Jobbmässigt har det också varit knas. Jag har varit i Köpenhamn. Gillar mer och mer den staden. Pratade med en redaktör i måndags om två texter jag skulle lämna senare under dagen för att kolla av hur det låg till med bilder. Allt var cool men precis innan vi ska lägga på säger han/hon: “Ja, och så skickar du den tredje artikeln senare idag då eller?”.

Jag anar att jag blev stum i luren. Ingen på tidningen hade nämligen talat om för mig att jag skulle skriva den där tredje texten han/hon efterfrågade. Den som det var deadline på ganska precis när jag ringde. Om det var jag som missat eller om det var en kommunikativ miss från dera sida vet jag inte. Men informationen hade uppenbarligen inte nått ända fram.

Det var igår så i ett halvt dygn ungefär jagade jag omkring efter ett intervjuobjekt samtidigt som jag skrev de två andra artiklarna jag hade planerat. I morse - efter att ha jagat telefonnummer kor och tvärs, mailat och ringt bokare, mailat utlandet, ringt utlandet - den vanliga historien - fick jag tag i en person på intervjuobjektets skivbolag som var jätteglad och hjälpsam.

Jag förklarade situationen att jag skulle behöva boka en intervjutid ganska omgående. Hon lovade att hon skulle se vad hon kunde göra och bad att få återkomma inom några minuter. Vid det här laget visste jag alltså fortfarande inte om jag överhuvutaget skulle få göra en intervju och om det skulle bli en artikel.

Fem minuter senare ringer hon upp och säger att hon har en nyväckt intervjuperson i den andra luren och undrar om jag är redo för att köra igång. Vid mitt skrivbord sitter jag närmast helt oförberedd och väntar på att få en intervjutid inbokad. Men det var bara att köra.

Det knasiga är att det blev en bra intervju. Mycket bättre än vissa som jag förberett mig inför i dagar. Ett kul citat som inte fick plats i artikeln:

- Om du spelar Swizz Beatz på en klubb och sen sätter på något som DJ Premier har producerat kommer alla att sluta dansa bara för att det låter för lo-fi. Det låter gammalt - som 1994 - det är dags att gå vidare nu.

Ser nu att det kanske inte är så roligt att läsa det tagen ur sitt sammanhang, men det lät mycket roligare när man vet vem det var som sa det och ihop med de tidigare citaten han droppat. Nåväl, det är en rätt kort artikel egentligen. Jag kan lägga upp den här sen när den är publicerad.

Ikväll har jag gått i en och en halv timme. Det gör jag aldrig annars. Går alltså. Sen har jag köpt ett nummer av Mix Mag. Det gör jag än mer sällan. Tror det var mer än åtta år sen jag gjorde det sist. Har inte läst tidningen ännu så jag kan inte säga något om den men under hela tiden jag skrivit det här har jag lyssnat på den bifogade mix CDn från M.A.N.D.Y. Den är bra. Skolgatans hjältar Minilogue är med samt en av mina favoritlåtar just nu. Sebbos “Beirut Boogie”. Finns att köpa på Beatport tror jag.

Nu ska jag antingen recensera Million Stylez album eller se ett avsnitt på The Wire.

Just det. Det finns en riktigt fin remix av Dolly Partons “Jolene” som Todd Terje Danmarks Peter Visti har gjort i Mindless Boogie-serien. Kolla upp den om ni inte redan gjort det. Finns på Piccadilly Records.

Oh, Baby – I Like It Raw
Fredag 1 juni 23-03 på C/O Bar
DJs: Jesper Kling (Stockholm) + Shimmy Shimmy Ya Sound; Jonas From Falun & Oscar Villata skvätter techno, hiphop, disco och house på varandra.
Gratis entré innan 24. Fria handdukar.

- - -

Det har blivit tid för lite semester. Nu på fredag 1 juni säger Oh, Baby – I Like It Raw hejdå för den här säsongen med en hejdundrande avslutning.

När Fredrik Wikingson från humorduon Filip & Fredrik av tidningen Resumé fick frågan vem som är världens skönaste människa svarade han efter lång tystnad:

” Det finns ju många att välja på… PR-mannen Jesper Kling, som är en av grundarna till Jung. Han är fruktansvärt skön. Han har handelshjärna, den småländska down-to-earth-mentaliteten och dj-kulturens insnöandeskap. Allt i en tilltalande förpackning.”

Vi är såklart beredda att hålla med.

Med resident-uppdrag på legendariska Stockholmsklubbar som Raw Fusion och Let’s Go Swimming i handbagaget är Jesper inte bara en av de främsta nattbadare vi känner. Han är även en osannolikt flink DJ när han utan simdyna crawlar galant mellan minimal techno, Billboard-hiphop, finsmakar-disco och house som typ är… bra.

Så packa ner solkrämen, strandleksakerna, grodfötterna och badringarna.

Välkommen.

/Oscar och Jonas

I en artikel i Sydsvenskan i söndags intervjuar Marcus Joons Andres Lokko om de kommande böckerna “Andres Lokko” och “Andres Lokko om ‘Andres Lokko’”. Det är en utmärkt text (Marcus Joons texter är ofta det) där Lokko förvisso än en gång passar på att droppa klyschan om att popmusiken ständigt måste omdefinieras och att historien är i konstant omskrivning. Jag kom att tänka på det precis när en låt på Nick Catchdubs och Mark Ronsons smakfulla mix-CD “Radio Radio” (kom väl i vintras tror jag) fick mina tankar att lyfta blicken från den ena av två Dygnet Runt-artiklar jag jobbar på för tillfället.

För några veckor sen hade jag en relativt stor utrensning av min skivsamling. Två-tre backar vinyl - promos, dubbelexemplar, vintage-chansningar etc - och ett femtiotal CDs åkte ner i källarförådet. Nu fick jag skamset lunka ner i källaren för att hämta upp en bunt tolvor igen. Låten som fick mig att reagera positivt på “Radio Radio” var nämligen - vet inte om jag vågar skriva det här egentligen utan att riskera att bli skarfstrypt av en huvmaskerad hitman från Discobelle eller L’amour à trois - Justice remix av Franz Ferdinands “The Fallen” från förra året. Jorå, jag är fortfarande lite omskakad faktiskt. Vet inte om jag pallar med det här egentligen.

Ray Darwin - Peoples Choice

Fredag 1 juni har Oh, Baby – I Like It Raw stor säsongsavslutning med nattbadaren Jesper Kling från Stockholm som gäst. Vi vill tacka för den här våren genom att bjuda in till ett litet förgalej som vi ordnat tillsammans med C/O och Playground.

Mellan 22 och 23 ställer vi fram dricka, tilltugg och tjuvspelar Hot Chips nya mixskiva för DJ-Kicks så högt vi bara kan på repeat.

Som om inte det vore nog drar vi fem namn bland alla som anmäler sig till bjudningen som vardera vinner en Hot Chip-skiva plus två biljetter till Sommarfesten på Luftkastellet 28 juli där Hot Chip DJ:ar på stora golvet.

Alla vinnarna meddelas på C/O under bjudningen.

OSA senast 30 maj till www.co-bar.se/hotchip. Först till kvarn är det som gäller.

Välkommen!

/Oscar & Jonas

En singel var allt som krävdes för att dancehall-världen skulle falla pladask. Nu har även resten av Sverige upptäckt ”Miss Fatty”. I veckan släppte Million Stylez debutalbumet ”From A Far” för andra gången.

Jag har en vän som gjort ett projekt med högstadieungdomar i Helsingborg. Kuratorn på en av skolorna hon besökte, en högst vanlig man i övre medelåldern, har ”Miss Fatty” som ringsignal på sin mobiltelefon. Det var i och för sig en elev som hade lagt in den. Men det säger ändå en del om hur brett Stockholmaren Million Stylez genombrottssingel från förra året nått ut.

Det är idag mer än ett år sedan Kenshin Iryo, som han egentligen heter, bestämde sig för att improvisera fram egen version av den jamaicanska producenten Dave Kellys produktion ”Eighty Five” som då toppade dancehall-listor över hela världen.

– När jag fick hooken i huvudet kände jag på en gång att det var en världshit, sa Million Stylez när jag pratade med honom i höstas i samband med att han släppte debutalbumet ”From A Far”.

Han hade förstås rätt.

Halva förra sommaren toppade Millionens hyllning till kurviga kvinnor försäljningslistan på tyska Sound Quake, Europas största distributör för Jamaicansk musik. Mer än 330 000 personer har sett videon på Youtube.com. Låten har snurrat regelbundet på MTV, P3 och svenska reklamradiokanaler men även tagit sig genom bruset på kräsna hiphopstationer i New York. ”Miss Fatty” är kort och gott den största svenska dancehall-låten genom tiderna.

I onsdags gav han ut ”From A Far” igen. Den här gången på ett betydligt större skivbolag och i en till stor del omarbetad version.

– Det är samma albumtitel, men nya låtar. Jag har tagit bort tio gamla låtar och lagt till åtta nya, säger en sönderpratad Million Stylez när jag når honom sent på onsdagskvällen i studion i Stockholmsförorten Rotebro.

Han har varit uppe sen sex och gjort radio- och tv-intervjuer hela dagen. Något som knappast tillhör vardagen för svenska dancehall- och reggaeartister.

– Det är fortfarande samma typ av sound och en blandning av dancehall- och reggaelåtar, men kvalitén är högre. Tidigare var jag bara nöjd till 50 procent. Nu känns allt 100 procent.

Med en dancehall- och reggaescen som blivit allt mer global. En amerikansk hiphopscen som ivrigt flörtar mot jamaica och vice versa. Vilken marknad är viktigast att slå genom på som Jamaicansk artist idag?

– För mig handlar allt om Europa. Jag har spelat på olika ställen i Europa varje helg nu i över ett år. Det räcker för mig. Man behöver inte åka till Jamaica för att försöka imponera på dem. Jag tror inte man ska satsa för stort från början. Se till att göra bra låtar och bra musik så kommer det andra av sig själv.

Million Stylez spelar på klubben Galore på Moriskan i Malmö ikväll.

Tidigare publicerat i Sydsvenskan