Oh, Baby – I Like it Raw

En skön helg bakom sig, Ne-Yos nya album i brevlådan, deklarationsuppskov och en trevligt het reggaesångare från Bermuda i högtalarna. Ibland behövs det inte mycket mer en måndag för att stänga dörren bakom sig och gå på lunch med ett leende på läpparna.

Collie Buddz - Tomorrows Another Day

När monsterproducenten Don Corleon släppte sin tredje stora akustiska reggaerytm “Heavenly” för lite mer än ett år sen fastande jag aldrig riktigt för “Brown Skin”. Richie Spices version av rytmen. Jag gillade mest Gentlemans “No Doubt About it” och Anthony Bs “How Long”. Nu ett år senare kännas det mer självklart att det var Richie Spices version som skulle bli en hit. Det är lite det som är fint med den singelbaserade jamaicanska musiken. Samtidigt som det släpps sjukt mycket låtar finns det alltid ett visst tålamod där flera år gamla låtar helt plötsligt ges en ny chans och kletar sig fast i toppen av listorna.

Här.

Sam från Peekaboo skickade en tillbakalutad livemix från förra sommarens session på Boule & Berså i Stockholm tillsammans med John Fordze. Enjoy.

Funky Samoo & John Fordze live på Boule & Berså.

Det är en sen sommarvarm tisdagskväll i London. På Great Portland Street några kvarter norr om Oxford cirkus är det folktomt. De olika våningsplanen på The Yalding House där BBCs olika radiokanaler har sina studior ser lika tomma ut genom fönstren.

Strax efter att säkerhetsvaktens TV visat hur Manchesters Uniteds Wayne Rooney avgjort matchen mot italienska Milan i Champions League ramlar BBC 1Xtras reggaeprofil Robbo Ranx in genom den stora trädörren med famnen full av CDs. Det är tjugo minuter kvar till sändning och han kommer direkt från flygplatsen efter spelningar i USA.

Ändå sedan BBC för fem år sen bestämde sig för att starta en radiokanal helt inriktad på svart musik har Robbo Ranx hållit den Jamaicanska facklan brinnande på 1Xtra. Idag är hans program Dancehall Splurt ett av de mest populära, om inte det populäraste, radioprogrammen i världen inom Jamaicansk musik med hundratusentals lyssnare långt utanför Englands gränser.

För många som inte är uppvuxna med dancehall och reggae direkt utanför dörren är programmet den viktigaste och enda länken till Jamaicansk kultur.

– Ibland känner jag mig som en grindvakt mellan reggaevärlden och den övriga världen. Den som ser till vad som sipprar genom och vad som inte gör det, berättar Robbo Ranx eller Roger Robinson som han egentligen heter.

– Något inom mig är väldigt beskyddande när det gäller vår musik och kultur. Vissa element inom musiken är väldigt destruktiva och de tillåter jag inte helt att komma ut på min show. Jag vill inte bidra till att människor får en felaktig bild av vad allt handlar om.

Trots att det bara är minuter kvar till sändning verkar Robbo ta det cool. Han ber sin assistent att bränna några CDs, pratar lite i telefon [uppenbarligen med någon Jamaican då hans brittiska accent snabbt slår om till brötig patois] innan han 21:58 stänger av mobilen och kliver in i studion för att börja den första av veckans två sändningar.

Några jinglar och ljudeffekter signalerar för lyssnarna att det är dags att lämna det smattrande drum & bass-London och dra till Jamaica under två timmar.

I ett vansinnigt tempo avverkar Robbo Ranx några av de hetaste dancehallrytmerna för tillfället. Händerna vandrar snabbt och säkert mellan CD-spelare, mixer och dataskärmen på väggen där han väljer mellan olika samplingar att hysteriskt dekorera musiken med. Han gormar i micken, dansar och klappar händerna entusiastiskt.

Om man sluter ögonen dröjer det inte länge innan man förflyttats till ett basdrypande dansgolv. Så här brukar det låta varje tisdag medan sändningarna på torsdagar är mer traditionell radio med genomgång av topplistor och exklusiva intervjuer med allt och alla från reggae- och dancehallvärlden.

– Ibland måste man närma sig musiken från ett mer journalistiskt perspektiv i radio för att ge den mer liv. Radio är ett medium där folk bara kan ”se” musiken genom det de hör. Därför måste du måla bilder, berätta historier, förklara och ge människor möjlighet att skapa sig en egen inre drömbild av musiken.

Vad? Club Galore
Vem? Robbo Ranx (London) med flera
När? Ikväll fredag 23-03
Var? Moriskan, Malmö

Tidigare publicerat i Sydsvenskan.

Foto: Jesper Berg

Okej, jag har precis avslutat två dagar i London med att missa ett flyg. Eller jag missade det fan inte. Det var tåget som fuckade ur. Som vissa av er kanske vet så går det ett flyg per dag från London med Ryan Air vilket innebär att jag sitter här just nu och ser fram mot att landa i jävla Göteborg vid ungefär samma tid som jag kunnat lämna in min text om jag anlänt till Malmö vid utsatt tid. Okej, en positiv sak är att jag fick hänga på 1xtra igår när Robbo Ranx sände sin show. Lyssna på den här: www.bbc.co.uk/1xtra. Det är en del Malmö shout outs och även om han kallade mig Johan en gång för en halv miljon lyssnare så är inte jag mer svårflirtad än att jag tyckte det var rätt cool ändå. Antar att han bara vill fjäska så jag ska skriva något snällt om honom. Nu dör min dator. Om ni inte hör något mer så har jag förmodligen svalt en burk tabletter i ren frustration elller något. Ge mig en kram när ni ser mig. Okej?

Foto: Jesper Berg

(Är i London med slöinternet. Fler bilder kommer på onsdag)

Gårdagen var verkligen kontrasternas kväll. Först spelning på Skånes Dansteaters fest på Smak i konsthallen, därefter jamaicadans på Million Vibes på Retro. Levde verkligen upp till idén om att göra en klubb som jag själv skulle vilja gå på. Det vill säga jag hängde mest på dansgolvet medan de andra spridde singlar omkring sig. Bäst så ibland. Sen Inmission där allt var som vanligt men ändå inte på ett bra sätt. Hårdare medlemskoll, annorlunda alkoholpolicy, Eric Hoyles och en hel del hiphopcelebs från Skånes Ljudpark. Tydligen hade Mapei stulit showen från Spank Rock på Inkonst. Ingen överraskning direkt.