För en tid sen efterlyste jag en vinsamlarklubb för discofiler. Jag har pratat om att halvprivata tillställningar och skumma lägenhetsaktiviteter är det ni ska satsa på i vår. Emil Broomé, Kristofer Matti och Harald Magnusson har tagit mig på orden och startat Explorer’s Club. En fin liten medlemsklubb som kommer segla omkring på olika adresser i Malmö under våren och sommaren.
Medlemsklubbar som företeelse är knepigt. Fördelen med slutna tillställningar är att en arrangör kan bjuda in alla de människor han eller hon mest tycker om. Precis som om det vore ett födelsedagskalas. Avsändaren kan helt enkelt vända sig direkt till de människor som han/hon vill göra festen för. Inkludera alla i en gemenskap.
En stor nackdel är att slutna tillställningar tenderar att locka idioter som tycker det är ball att just de är bjudna men inte alla andra. Deras intresse för innehållet sträcker sig inte längre än till att de själva blivit exklusivt inbjudna och att det därmed måste vara en bra fest.
Jag lovar att trion bakom Explorers club inte har för avsikt att exkludera. Snarare handlar det om att omfamna alla i en finvinsdoftande kärlek för disco, dansant rock, seglarskor och havsbris som luktar sommar. Om du delar deras kärlek är det bara att maila explorersclubmalmo@gmail.com och berätta det så är du välkommen.
Det är märkligt vilka minnen som etsar sig kvar från förr och hur dessa påverkar en när man blir äldre. Flera av mina preteen- och barndomsminnen handlar om korv. Ja, fråga mig inte varför, det finns säkert någon psykolog som har en förklaring till detta som är jättepinsam.
I dagisålder fick min mamma muta mig med finsmakarkorv från delikatessdisken när jag skulle till tandläkaren. Jag vägrade att gå dit annars.
Några år senare när familjen Grönlund åkte på semester genom hela Europa var smaken av bratwurst på tyska vägkrogar det som fick mig att ignorera att bilen aldrig var utrustad med klimatanläggning.
När jag flyttade till Malmö för snart sju år sen dröjde det inte länge innan jag sportade falafel på heltid och gav bort veganböcker till mina köttälskande barndomskompisar på deras tjugofemårsdagar. Jag var själv aldrig vegan men under fem års tid levde jag ett rätt trivsamt vegetarianliv utan dödsångestskrikande smågrisar och sorgsna koögon på mitt samvete.
Men som alla andra Svensson-vegetarianer började jag efter ett tag fuska med gelatingodis, sen skaldjur, sen kycklingkebab på fyllan, korv på fyllan. Ja, ni fattar. Har man kommit så långt dröjer det inte länge innan man sitter och trycker i sig skinka och korv på jul tillsammans med äldre släktingar som föraktfullt skrockar på ett vad-var-det-vi-sa-vis.
Sorry, men jag råkar vara en sucker för utochinvänd Nasse. JA. Jag är en hemsk människa. Ni har rätt att hata mig. Jag har absolut inga argument som stödjer mitt beteende förutom en värdelös karaktär. Fan, jag är dömd till att själv sluta som korv i mitt nästa liv.
Idag har jag börjat acceptera mitt halvtaskiga karma och istället försökt satsa på att äta överblivna styckrester med lite finess. Om jag bestämt ska trycka i mig söndermalen gris som packats i sina egna tarmar är väl det minsta jag kan göra att njuta av det så mycket det bara går.
Problemet är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, i Malmö nattetid. I alla större städer med ett klubbliv att skryta om är korvvagnar med flera olika NYGRILLADE korvar, massor med tillbehör, olika bröd att välja mellan en lika naturlig del av stadsbilden som affischerare.
Vad har vi i Malmö? Korvhuset på Gyllenhamnsgatan och Orvars Korvar vid Hansacompagniet? Den ena stänger klockan sju och båda är belägna i områden som utelivsmässigt måste anses som rätt off idag.
Falafelimperiet har Möllan i ett så starkt grepp idag att det är omöjligt att trycka i sig någon annan söndertrasad gris än tveksamma Sibyllaexemplar.
Missförstå mig inte, jag älskar verkligen falafel, men i en situation när fucking jävla Stureplan gör slarvsylta av oss när det gäller korvutbud är det dags att någon säger stopp och kräver en ändring. För Nasses skull. Han är värd bättre.
Sydsveriges nöjesjournalister har missförstått sitt uppdrag: klubblivet måste sättas i ett större sammanhang.
Öresunds unga är utmärkta festare. You’ve read it in the papers and you’ve seen it with your eyes. Södern gillar att spela apa hela nätterna tills det enda som är kvar av oss är en hög av redbull och technorök. Tyvärr sträcker sig idéerna och ambitionen bakom stans klubbar sällan längre än att ropa ut att det är fest och kasta in så många människor det bara går.
Jag har länge efterlyst klubbar som med sitt koncept kan få en att tänka annorlunda, omvärdera sin syn på musik eller på nattliv. Klubbar vars avsändare tydligt förklarar varför jag ska prioritera deras dansgolv före en hög tidningar, ett glas mjölk och A Mountain of One på repeat. Nu har jag tänkt om. Klubbarrangörer ska inte behöva tänka. De ska tillåtas följa första bästa nyck, boka idoler som ingen har hört talas om, göra som de känner utan att ta hänsyn till eller tala om för mig som gäst varför jag ska gilla det. Det finns nämligen en helt annan yrkesgrupp som har som uppgift att definiera och placera in det klubbarrangörerna pysslar med i ett sammanhang: Nöjesmedia.
Kulturjournalistik har till uppgift att belysa relativt betydelselösa saker från ett visst perspektiv. Placera dem i ett sammanhang och därmed tillskriva dem en större mening. En grå kofta kan vara ”snygg” men om den inte sätts i relation till andra grå koftor, andra kollektioner och vilken tidsanda den skapats i blir den aldrig något mer än bara ”snygg”. Klubbar fungerar likadant. Ett dansgolv vid sidan om en bar är inte så mycket i sig själv. Så länge en klubb inte placeras in i ett större sammanhang kommer den aldrig vara något mer än din trettionde fylla det här året.
Malmös lokala nattlivsmedia är bra på att tala om när, var och vad som händer. De skriker ut klubbarnas pressreleaser högre än arrangörerna själva – det här är SÅ grymt SÅ party SÅ coolt - men undviker ständigt det som borde vara deras mest väsentliga uppgift som journalister: att förklara varför vi ska ramla omkring längs Bergsgatan ännu en helg. Varför något är bättre än något annat. Varför vi ska vara pepp, get down och göra indianen bara för att dag blivit natt.
Istället väljer man att fokusera på detaljer. Vilken klubb har det lenaste toalettpapperet? Var finns Malmös godaste is? Vems dörrvakter heter vad? Som om det var väsentlig upplysning för mig som klubbkonsument.
För tillfället räcker det inte med att påstå att viljan till reflektion och analys inom lokal nattlivsmedia är bristfällig. Den är helt obefintlig. Hurtiga tips staplas på hög tills de helt saknar betydelse. Effekten blir att vi förr eller senare, efter att ha trappat upp vår partyanda för tusende gången enligt samma uppmaningar, inser att vi inte har en aning om vad vi håller på med. Frågan är vilken funktion människorna bakom tipsen fyller då, den dagen dessa förvandlats till något betydelselöst.
Vi har gjort veckans mix på Radio Rodeo. Ladda ner den här.
Shimmy Shimmy Ya Sound presenterar: Rockers meets rudegirls at Club Latino inna disco stylee
1. Intro: Nards – Trusme
2. Music (dub edit) – The Dynamics
3. Music – The Dynamics
4. Bad Pulse (Padded Cell Remix) – Sly Mongoose
5. Feel Like Making Love (Ashley Beedle Barrio Disco Mix) – Ricardo Marrero and Time
6. Encore (Radio Slave dub mix) – Jay-Z
7. Cascabele – Stephane A
8. Mekano – Turelli
9. Sooner or Later (Original mix) – Kotey Extra Band feat. Chaz Jankel
10. Sooner or Later (Chicken Lips Dub Deluxe) – Kotey Extra Band feat. Chaz Jankel
12. Ring My Bell – Blood Sisters
13. Dave’s Sex Bits – Toby Tobias
14. Les Djinns (Re-Stroke) – Djuma Soundsystem
15. Cruising (Original Mix) – Partial Arts, Ewan Pearson, Al Usher
16. Darko (Booka’s Funk Da Funk Mix) – Booka Shade
17. Hundra Spänn (Raw Deluxe Shit Remix) – Fattaru
18. Stay Together – N.E.R.D.
Todd Terje har tillåtits beskriva sin musik med hjälp av spexigt sammansatta genrer, snuskiga ord på norska och solnedgångar så länge nu att folk glömt bort att nydiscon och återanvändandet av cheesy slafsrock faktiskt inte är ett litet källarskämt längre. Genren är idag minst lika klubbigt publikdragande party som någonsin vågen som blickade tillbaka på klassisk bögdisco var.
Ett av våra favoritklipp från You Tube är från utomhusklubben PS1 i New York. Eller klubb föresten, det är egentligen en förfest på Museum of Modern Arts innergård.
Klockan är inte ens eftermiddag när dubbiga discorytmer börjar höras mellan väggarna. Barn springer omkring barfota på asfalten med röken från utomhusgrillarna kring smalbenen. Framför DJ-båset står några fyrtioåriga dansare och battlar varandra, precis som de alltid har gjort, varje vecka, varenda helg i snart tjugofem år.
Två minuter in i filmen klipper de över till en svartvit bild av DJ:n, en gänglig norsk i linne som står och guppar bakom skivspelarna med en koncentrerat ansiktsutryck: Todd Terje.
På den kontemporära discoscenen har Oslos Todd Terje blivit något av en galjonsfigur. Kanske inte så mycket som producent utan framför allt som DJ med en sällsynt förmåga att placera välkända strandrockklassiker från Paul Simon och Chris Rea i ett samtida discosammanhang.
När eftermiddagen övergår till kväll på PS1 och solen sakta börjar sänka sig bakom husen är hela innegården full av människor i alla åldrar som dansar till John Paul Youngs discoklassiker ”Love is In The Air”. En skog av underarmar sträckta mot kvällshimlen, stora leenden. När de välkända stråkarna eskalerar i världens bästa refräng går det inte längre att höra musiken i jublet.
Somliga skulle säkert beskriva det som en helt vanlig eftermiddag i New York. Man skulle också kunna beskriva det som något mycket mer betydelsefullt och viktigare.
En av Sveriges populäraste mp3-bloggar för techno och elektronisk dansmusik, 24:Hours, utvecklar sin musikmission genom att starta ett skivbolag. I början av maj kommer det första släppet på etiketten 24:Hours Recordings.
Sen december 2005 har den Stockholmsbaserade mp3-bloggen 24:Hours varit en pålitlig leverantör av den senaste elektroniska dansmusiken. Vem som helst har på ett relativt enkelt sätt kunnat knappa sig in på 24:Hours webbsida och ladda ner musik helt gratis. Därför är det lite överraskande att de nu kastar sig in i den kommersiella skivbranschen.
– Det finns flera skäl till att vi startar. För det första ville vi fortsätta att utveckla vår idé med bloggen, att sprida bra musik som vi tycker borde få mer uppmärksamhet. För det andra ser vi bolaget lite som en reaktion mot andra mp3-bloggar som i många fall är väldigt likriktade, berättar Tobias Lidström, en av fyra personer bakom bolaget.
Första släppet från 24:Hours Recordings dyker upp i början av maj och är en cd-samling innehållandes norsk disco, dansgolvspop och techno. Skivan kommer att delas ut gratis, men framtidsplanerna är att sälja cd-samlingar och tolvtumssinglar på vinyl som vilket annat bolag som helst.
– Vi gör inte detta för att tjäna pengar. Visst hade det varit trevligt men först och främst handlar det om att göra något för artisterna och att få fortsätta missionera om bra musik till massorna.
Till skillnad från andra MP3-bloggar har 24:Hours aldrig spridit musik illegalt. All musik som går att ladda ner från webbsidan har de fått tillåtelse av artisterna att lägga upp.
– Genom bloggen kom vi i kontakt med flera artister som vi kände att vi ville pusha för mer. Med en skiva når man även ut till dem som inte laddar ner musik digitalt via nätet. En skiva kan både du och jag spela upp för våra kompisar. Det är lite svårare att be morsan att gå in på nätet och hämta hem låtarna.
Ni menar uppenbarligen att skivbolag och skivor har en funktion att fylla även i framtiden?
– Ja, jag har själv spelat i band och vet hur mycket det betyder att få sina produktioner tryckta och utgivna av ett bolag på en riktig skiva. Man ska inte underskatta att folk fortfarande gärna vill ha en produkt i handen, avslutar Tobias Lidström.
- - -
www.2-4-hours.blogspot.com är en av Sveriges mest populära mp3-bloggar för elektronisk dansmusik. Den startades i december 2005 av Andreas Leander-Engström och har idag drygt 10000 besökare per vecka.
