Oh, Baby – I Like it Raw

Stockholm är inte iskallt överallt. Ät det här Malmö.

Cocktail Club Februari
tors 8 | Alan Braxe & Kris Menace (Frankrike) | medlem 80 kr / icke 120 kr
fre 09 | Neat Coture & Neat Tagteam | medlem 0 kr / icke 80 kr
lör 10 | André Galuzzi (Cocoon, Tyskland) & Dandy Digital | medlem 50 kr / icke 100 kr
fre 16 | Apparat, live (B-Pitch Control, Tyskland) & Neat Tagteam | medlem 50 kr / icke 100 kr
lör 17 | Resident Night m. Dandy Digital, Ida Engberg & Joel Stefansson | medlem 0 kr / icke 80 kr
fre 23 | Intergalactic Gary (Holland) & Neat Tagteam | medlem 0 / icke 80 kr
lör 24 | Michael Mayer (Kompakt, Tyskland) & Dandy Digital | medlem 80 kr / icke 120 kr

Sveriges bästa housekockar Alf Tumble och Combo, mer kända som SUMO, har filat på lite nya recept. “Deeper Love” - under deras alias Bangana - har samma färg och form på legobitarna som Ames “Nia” (Föregångaren till diskrettranceiga “Rej”). Vacker djup subbas-house för småtimmarna som har all potential att bli stor i vår nu när den mindre pumpiga housen inte längre har lika stark motvind.

Innan ni rusar in på Beatbort eller Traxsource när den släpps om några veckor kan ni lyssna på ett smakprov här nedan. Ja, hela låten kan ni förstås höra på Oh, Baby nästa gång.

Bangana - “Deeper Love”

Min Dygnet Runt-kollega Simeon skriver att han håller på att jaga Uffie inför KB-spelningen nästa vecka. Det kan bli kul. Simeons intervjuer är alltid den största behållningen i Dygnet Runt om ni frågar mig. Alltid roliga oavsett vem han pratar med. Jag vet inte hur det gått för honom men om det kan vara till någon hjälp så har jag Uffies hotmailadress. Ni kanske kan MSN:a med varandra? Om du behöver den är det bara att skrika till Simeon.

I övrigt är det lite roligt att Sydsvenskan ska göra ännu en artikel om Uffie (för det är väl därför Simeon jagar henne?). Jag vet inte om ni minns det men jag intervjuade henne för Dygnet Runt i slutet av mars förra året. Sen dess har hon släppt två låtar till tror jag så det är väl fyra låtar totalt hon är uppe i nu. Utspritt på två tolvor. Det tycker i och för sig jag är bra. Bättre med få och bra låtar än att pumpa ut halvkasst material. Rent PR-mässigt är en artikel per singel i alla fall bra statistik.

Det kommer garanterat bli bra partaj. Disco Belle och Odd at Large har lovat styra upp både förkrutningen (“kruta” är dalmål för att dricka mycket sprit) och spela före konserten så det lär betyda fest.

Bra klubbcopy: Inkonst utskick idag “Dj ́s i foajén: Balkan Beef Crew aka Lägenhetsbråk & Emil. De gör sällan någon besviken med sin “Long Island ice tea disco”. Long Island Ice Tea Disco. Så kul.

Mindre bra klubbcopy: Chokladfabrikens utskick idag: “…00.30 - DJ Sticky Bomb! Sticky, bl.a. känd från sin trummiskarriär i det världsberömda bandet Wilmer X, gästar chokladfabrikens lokaler på fredag”.

Senast jag hörde Sticky var han grymt tight som DJ även om vår musiksmak verkar skilja sig rätt rejält. Men Wilmer X - Världsberömda? På Bergsgatan då eller?

Kotey Extra Band feat. Chas Jankel - Sooner or Later

Chicken Lips Stevie Kotey gör samma sak som Yam Who gjorde för några år sen - ringer in den gamla postdiscohjäten Chas Jankel för stordåd. Resultatet - en cover på Giorgio Moroders “Sooner or Later” är för en av de bästa nydiscolåtarna ever. Lär er den redan nu för den för ni kommer att få höra den på Oh, Baby hela våren.

Clitspit haffade den först.

P. Diddy feat. Christina Aguilera - Tell Me (Switch Remix)

Clitspit levererade godset.

Är teknikstrul klubbvärldens motsvarighet till fotbollsförlorarnas “det var dålig domare?”. Ja, det är mycket möjligt, men vi har haft väldigt dålig teknikkarma de senaste dagarna.

Nypremiären i fredags var väl lite som man vet att premiärer och löningshelger kommer att vara: väldigt trångt, massiv blandad publik, förvirrad pepp och allmänt kaos. Stor tack till alla ni som kom. Det var fantastiskt de första tre timmarna och vi ber om ursäkt för att det strulade musikaliskt och teknikmässigt på slutet. Till nästa gång kommer vi vara beväpnade till tänderna i alla fall. Vi beklagar även att det inte finns några bilder att tillgå. Jespers kamera bestämde sig för att säga godnatt redan innan han hunnit till Jeriko.

Lördagens spelning på Buddha Lounge var precis lika kaotiskt publikmässigt. När Million Stylez mördade på övervåningen var det förstås inte det lättaste att underhålla toalettkön på våningen under. Svårare blev det när någon snubbe råkade/bestämde sig för att dra ur sladden till hela dansgolvet mitt under kvällen. Ett tips till Buddhas ljudtekniker: det är ingen jättebra idé att plugga in en huvudströmkabel i en helt öppen kontakt precis vid ställets största genomfartsled/flaskhals. Det var en kul kväll ändå. En extra eloge till baren som har ett drinksortiment som tillhör det absoluta toppskiktet i stan. Bästa drinkdatestället till vardags vid sidan av Hilton. Grymt het publik också.

Söndagens “Sveriges bästa DJ-bar-tävling” på Café Opera i Stockholm kan tyvärr inte beskrivas som något annat än ett stort fiasko. Jag var förstås jättenaiv som hade förväntningar men att det skulle vara en sådan pajasnivå på arrangemanget kunde jag inte föreställa mig i mina vildaste drömmar.

Vi hade blivit ombedda att komma dit vid 18 för att kunna kolla över teknik, anmäla sig och få lite riktlinjer för kvällen. Det första som händer är att vi möts av Pioneers Sverigeansvarige (huvudsponsorn som frontar hela tävlingen och innan skickat ut en lite skrytsam rider om vilken fantastisk utrustning det skulle finnas att tillgå).

- Vill ni spela vinyl eller CD?

- Eh, hur menar du nu?

- Ja, om ni spelar vinyl eller CD?

- Vi hade tänkt spela både och. Vi utgick från att det skulle finnas i och med att ni skrev det.

- Nej, det går inte. DJ-båset är för trångt.

DJ-båset. Är. För. Trångt. Tjenare. Efter ett par om och men lyckades vi övertyga dem om att vi behövde både och i och med att det set vi satt ihop innehöll både CD och vinyl. Lösningen blev en väldigt provisorisk historia med två barbord vid sidan av DJ-båset där CD-spelarna placerades. Ingen ultimat lösning men bättre än ingenting.

När vi efter en trevlig middag på hotellet med bland andra Johan Netz, Ingmari (numera Berns, före detta Lydmar) och Ulmox som höll låda kom tillbaka till Café Opera såg vi att vi hade blivit lottade att inleda tävlingen. Först av alla. Innan publiken blivit tipsy. Innan publiken hade kommit in. Inte mycket att göra åt det. Annat än att köra.

Det gick väl ungefär femton sekunder innan vi förstod att de där sex minuterna på scen i strålkastarljus, stor Oh, Baby-projektion i bakgrunden och fyrahundra mer eller mindre nyktra människor på dansgolvet framför oss skulle bli allt annat än njutbara.

Uppenbarligen hade ingen ljudsnubbe på stället testat att det gick att spela vinylspelare. Så det enda som hördes när vi lassade på Vybz Kartells version av Justins “Sexy Back” var det omisskänliga ljudet av en skivspelare som rundar så mycket att nålen hoppar som Christian Olsson på skivtallriken. Och så fortsatte det i sex minuter.

Resultatet blev att tävlingen fick startas om. Vi blev lovade att få göra ett nytt set senare under kvällen vilket vi också fick. Men när ljudkillarna aldrig riktigt lyckades fixa vinylspelarna under hela kvällen (“jag var på Ibiza precis, där spelade alla CD”. Jaha. Det skiter väl vi ganska mycket i just nu.) fick vi improvisera fram ett nytt set på plats med de CD-skivor vi råkade ha med oss. Vi sög rätt duktigt även den andra gången även om fiaskot inte var lika stort som inledningsvis.

Jag undrar föresten hur kocklandslaget hade reagerat om de i direktsänding fått beskedet om att det tyvärr inte skulle finnas några spisar att tillgå på tävlingen Sveriges bästa kock. “Jag kom från USA nyligen. Där hade alla mikro. Menar ni att ni inte kan laga mat i mikro?”.

Det enda positiva jag har att säga om själva tävlingen var att det var en väldigt rättvis segrare i form av Bliss från Göteborg. Deras stekiga vokalhouse med en MC som körde den klassiska “Put your hands up in the air, put your hands UP in the air” var väl inte riktigt min bag kanske, men det var snyggt och bra genomfört och de hade den överlägset bästa publikresponsen. Mina favoriter var annars Ljungrens som brände av ett stenhårt jungle-set med en MC Slim som gick nötter totalt. Helt rätt inställning på ett stelt, kritvitt Café Opera. Murder dem. Die brat die.

Annat kul från kvällen. Snubbarna från Uppåt Frammåt gjorde helt rätt när de klev upp på scenen aspackade, knäppte upp skjortan och sportade en blek, hårig träskindiemage, smällde på 50 Cent och mimade i ölflaskan i sex minuter. Café Operas egen DJ (bilden ovan) gjorde kanske inte helt rätt när han söp sig till en amöba, ramlade och slog i hakan i DJ-båset så att blodet forsade ner över skjortan och ner på skivspelarna. Han fick bäras av scenen och det viskades om att han fick kicken dagen efter. Antar att det är det som kallas baksmälla.

Annars är det bara att gratulera tidningen L.E.T (Meny), Café Opera, Nick från Pioneer och de andra avsändarna som väldigt realistiskt lyckades återskapa de förutsättningar som alla som spelat skivor i barer i Sverige känner igen. Ingenting fungerar, ingen ansvarig finns som bryr sig om eller kan lösa problemen och kvällens höjdpunkt är ett coverband som spelar “Living On A Prayer”.

Ta mig aldrig hemifrån igen.

Update: glömde en grej som var riktigt tiptop: hotellet. Reisen hette det och ligger några kvarter till vänster om Slottet (sett från vattnet). Bra roomservice-mat även mitt i natten.

Förfesten har redan börjat. Med tanke på de senaste helgernas kaosanstormning med folk på Jeriko tipsar vi om att det är tiptop att komma i tid.

WANTED: Det finns inte någon läsare som råkar sitta på dubmixen av nya Bear Funk-tolvan: Stevie Kotey & Chaz Jankel - “Sooner Or Later” digitalt och skulle ha lust att posta den (eller vet någon MP3-shop som har fått in den)? Hade hoppats på att hinna få den till vår premiär ikväll men nu verkar det krisigt.

I Sverige är det få utanför reggaevärlden som snappat upp hans namn. Men på den internationella dancehallscenen är Stockholmskillen Million Stylez glödhet. Allt tack vare singeln MISS FATTY FATTY. Kort och gott den bästa svenska dancehallåten som har spelats in. Någonsin.

– Det började med att jag vibade lite på Eighty Five-instrumentalen [samma produktion som Chams singelhit GHETTO STORY]. När jag hörde hooken i huvudet kände jag på en gång att det var en världshit.

För att kunna släppa singeln på riktigt spelades en snarlik, men ännu bättre, rytm in tillsammans med KBC-producenten Mastah L.

I somras toppade MISS FATTY FATTY försäljningslistan på tyska Sound Quake, Europas största skivdistributör för reggae och dancehall. Reggaesounds från hela världen, i synnerhet från Tyskland, köar för en dubplate.

Den senaste att tjata till sig en egen exklusiv version av låten var New Yorks mest betydelsefulla reggae-DJ Bobby Konders på radiostationen Hot97.

– Inom reggae behöver du bara en stor hit. Efter det kan du göra vad som helst och jobba med vem som helst. Det är det som är grymt med reggaevärlden.

Tidigare publicerat i Rodeo. På lördag spelar Million Stylez på Buddha Lounge i Malmö. Jag och Ozzy choppar upp disco, hiphop-klassiker, house och andra delikatesser på mittengolvet.