Oh, Baby – I Like it Raw

OH, BABY – I LIKE IT RAW HÖSTPREMIÄR!
Fredag 29 september 23-03 på C/O Bar (Jeriko)
Oscar Villata & RWB-Henke (Paradise/Raw Fusion/Sthlm)
20 år. Gratis entré innan 00. 40 kr efter (inkl. garderob och handdukar)

- - -

Vänner, familj och bekanta,

Oh, Baby – I Like It Raw är tillbaka.

Efter en månads vila är det åter dags att bli crunk till ljudet av samtiden. På fredag 29 september flyttar vårt mobila discosystem in på C/O (Jeriko) igen för att vifta handdukar varannan vecka hela hösten.

Vi tjoffar på med modern techno, uppyntad 80s, basig hiphop, kontemporär disco, jamaicasinglar, sockriga R&B-hits och smuts från housevärlden.

På premiären har vi bjudit in RWB-Henke (till vänster på bilden ovan) från Stockholm som kommer studsa bakom skivspelarna tillsammans med Oscar Villata. (Jonas är tyvärr tvungen att åka till New York den här kvällen för att representera den svenska skärgårdsbalearican).

RWB-Henke är en överflink DJ och finsmakare inom elektronisk samtidsdans. Han var resident-DJ på klubbdirektörskan Elin Alvemarks nu insomnade succéklubb Paradise tillsammans med bland andra Kornél Kovács. Klubbar och skivbolag som Go Bang och Raw Fusion är annat han kan bocka av i sitt CV.

Tillsammans med Oskiboy aka Hiawata kommer han snöra ihop dubbiga discorytmer med Kölnromantik, dekadent dunkadunka och skithipp trädkramar-techno.

Välkommen!

/Jonas & Oscar

Lyssna på RWB-Henke här.

Efter Absolut/Nakkna-festen ikväll på C/O, tar vi festen vidare till ni vet var. Ni vet…, bakom det där rockstället, på innergården, där man får jättestämplar. Hiawata (moi) och Gubben (Dj Soul) spelar techno från 03 och framåt.

Förvänta er att höra detta monster!

Detroitproducenten DJ Assault har gjort omedelbar, hiphopsnuskig techno sen mitten av nittiotalet.  Är det smart musik? Nja. Är det kul? Kanske. Får det oss att dansa som galningar? Japp.

Sexelementen i hiphop är ett av de effektivaste verktygen för att hålla kvar festande människor i rätt stämning. Den lösa bunt producenter vars musik brukar kallas för ghetto tech har utnyttjat det och plockat ut de snuskigaste ramsorna för maximal dansgolvseffekt.

Ass-N-Titties – DJ Assaults största hit och en av få ghetto tech-låtar som hittat ut till en bredare publik – bygger på att orden “ass and titties” upprepas i oändlighet medan han rappar om bleka bitches som tror att de är ”the shit”.

Det är förolämpande, dumdristigt men alltid en hundraprocentigt dansgaranti på i princip vilken klubb som helst.
 
Sist jag hörde Ass-N-Titties på KB hamnade jag i en spritdoftande diskussion med en yngling som var upprörd över hur de kunde låta DJn stå och spela sexistisk skitmusik. Jag försökte förklara att ironi inte bara förekommer bland svenska sjuttiotalister, att han inte skulle ta alla texter bokstavligt. Samtidigt kände jag att jag i mitt försvar låg väldigt nära det argument som utviksbrudarna i Slitz använder – att avfärda plojsexism som “en kul grej”. 
 
Rent instinktivt är det lätt att placera DJ Assault, eller Craig Adams som hans mamma kallar honom, i raden av de chauvinistiska svin som ser strippklubbar som en lika naturlig del av manlig gemenskap som fotbollsderbyn. Samtidigt är det något i hans släpiga och vänliga stämma som hindrar en från att automatiskt ta avstånd och tro på att hans låtar inte bottnar i förnedring.
 
– Jag gör framförallt musik för kvinnor, förklarar han på en telefonlinje från Atlanta där han bor idag. Killarna bryr jag mig faktiskt inte om överhuvudtaget. De är oftast bara avundsjuka. Men om kvinnorna gillar musiken kan inte killarna ignorera det för alla killar gillar kvinnor.

Så du menar att anledningen till att du har så snuskiga texter är för att kvinnorna gillar det?
– Ja, för de brukar verkligen gilla musiken. Plus att jag gillar kvinnor.

Vad är viktigast för dig, texterna eller musiken?
– Det är en bra fråga. Jag tror aldrig jag tänkt på det tidigare. Båda är viktiga. Det finns personer som anser att det går att säga vilket nonsens som helst bara musiken är bra. Men jag håller inte med. En bra låt ska innehålla båda ingredienser för att få en balans. 

DJ Assault har smyckat sina basinsmetade technorytmer med repetativt hiphopsnusk i mer än tio år. Men han är inte alls representativ för något hiphopromantiskt “raw ghetto sh*t” utan en absolutist med handelsexamen från universitetet i Atlanta.

– I mycket amerikansk hiphop är fokus inställt på att visa hur miserabelt och ghetto allt är. Men det tilltalar inte mig alls. Jag ser ingen anledning att göra folk deprimerade. Jag försöker bara vara annorlunda och göra något kul och underhållande. Jag har rätt sjuk humor, men även om det är dum musik så får den dig att dansa. 

Tidigare publicerat i Sydsvenskan.

DJ Assault spelar på KB ikväll.

Ok, jag måste få ur mig det här innan jag kastar mig över den här veckans skivrecensioner för landsortstidningen. Har relativt nyligen vaknat upp efter en relativt städad natt på andra sidan vattnet. The Rub: DJ Ayres, Cosmo Baker och DJ Eleven stod bakom fyra skivspelare på en dansk nattklubbscen och kastade hiphop- och B-Boyanthems till den vanliga Rustpubliken.

Disco Belle och Raw Deluxe Shit var med och representerade de svenska färgerna. Vi tryckte i oss mojitos och hade det allmänt trevligt men den bestående känslan är ändå kluven på ett inte alltför oangenämnt sätt. 

Förväntningarna var ju att få höra en massa nya grymma urbangrejer sammansvetsade av tre flinka amerikanska hipsternördar. Inte få sin egen skivsamling inventerad. 

Efter två timmars skivspelande hade de endast bjudit på en handfull låtar som jag inte själv har stående här i bokhyllan bredvid mig. Det är inget fel i det. Jag är mest förvånad över att någon annan gillar samma skivor och fortfarande tycker det är cool att smeta ihop midschool-hiphop med samma funk- och discobreaks som smetats ihop i snart trettio år. Jackson Sisters, Bobby Byrd, Do The Bus Stop - Ja, ni fattar. Själv kommer jag aldrig att göra slut med den tidiga nittiotalshiphopen men lite av problemet när en ny generation återupptäcker funken är att det är så få sökare till B-kursen året efter. Man föredrar att sjunga i en funk-kanon liksom. 

Nåväl, jag gick därifrån med två tolvor och den senaste The Rub-mixen (den är grym, kanske lägger upp den sen om jag hinner) i alla fall för det humana priset av 180 dkr. DJ Ayres och Cosmo Baker är föresten skitkorta. Den som inte visste bättre skulle lätt tro att de jobbade på Juju records. 

1. Kill 100 (Radio Slave Remix) - X-press 2 feat. Rob Harvey
2. Mash Up (Dancehall Mix) - Chaka Domu feat. Lady Yolanda
3. Daybreak (Jona Remix) - Daso
4. It’s Going Down (NYC Reggae Dub) - Yung Joc
5. Touch It (The DJ KL ‘E-Turnal’ Reggae Mix) - Busta Rhymes 
6. Another Station (Todd Terje Remix) - Lindström
7. Jiggle it riddim (Kenny Meeze Federation Sound Blend) - Hollertronix
8. Gangsta - T-Hud feat. Project Pat & Three Six Maffia
9. Monkey Mood - Zwicker
10. Creol - Beyoncé

Jamaicaklubben Drop-A-Bomb premiärrusar upp för trapporna till Chokladfabriken nu på fredag. Som vanligt är det Safari Sound och Million Vibes som står som avsändare. Den har gången har de bjudit in DJ Flash (snubben i mitten) från Trinity Sound i Stockholm. De lönar sig att hänga på låset för de första femtio gästerna kan gå hem med en färsk mix-CD. Tills dess är det bara att bunkra upp med båttutor, trimma tändarna, hänga fram nätbrynjan och jucka framför ditt eget sound system till de olika versionerna av Inspector-rytmen nedan som Million Vibes-Eric smackade ihop i somras.

Inspector riddim - Supa Hype, T.O.K, Elephant Man & Dr. Evil

Ghetto tech-legenden (eller accelerated funk-legenden kanske han själv skulle vilja kalla sig) DJ Assault spelar på KB nu på fredag 22 september. Mannen bakom snusktechnoklassiker som Ass-N-Titties och Yo Relatives. Mannen som representerade förspelsfunken när vi andra lassade rare grooves, gospelhouse och bayersk bossanova på nittitalet.

Craig Adams som han egentligen heter bor numera i Atlanta, är absolutist, beskriver sig själv som en fitness guy och har en handelsexamen från universitetet i Atlanta i bagaget. Det kommer bli trevligt.

Oscar Villata representerar Oh, Baby - I Like It Raw i vinylbaren tillsammans med bland andra Hanna Ahh! och en massa italienska discotolvor. 

Yo Relatives - DJ Assault

Nu på lördag presenterar Absolut Vodka sin nya kollektion modeglas på C/O. Ni vet de där fina bägarhistorierna som förr eller senare alltid får tjyvåka handväska till någon bostadsrätt på St Knuts. Efter att Kim Jones, min gamla högstadiekollega i Falun - Patrik Söderstam, Loyal och Lovisa Burfitt stått som avsändare har det nu blivit dags för Nakkna att dryga ut drinkarna med lite fashionabel credd. Mellan midnatt och 03 spelar jag skivor tillsammans med Martin Abrahamsson från Stockholm. Booty hiphop, rock disco, Jamaicansk modernism, Young Leek, techno, Radio Slave och annat tufft står på dagordningen. Det kommer bli kalabalikkul som vanligt så välkomna att titta förbi.

Det pågår ett Spank Rock-remix-race på ett poppis vuxenfritids just nu. Den här Switch-influerade historien är vad de stökiga grabbarna helst bildar hög till i kuddrummet idag. 

Spank Rock - Tell Me What You Look Like (Loot Remix)

Jag har flyttat i helgen. Både mig själv till en ny lägenhet samt min skivsamling till en ny bokhylla. Jag trodde att jag var safe och skulle slippa leka inte-nudda-golv bland travar av LP-skivor på golvet när jag valde den största modellen av IKEAs Expedit (5X5 fack i skivbacksstorlek). Jag hade fel såklart. Önskade att jag aldrig börjat köpa skivor och lovade mig själv att aldrig göra det mer.

Men sen idag hittade jag omslaget till Lupe Fiasco’s Food & Liquor och kom snabbt på helt andra tankar. Vill ha. Nu. Tydligen har den officiella versionen läckt. Skaffa den om ni föredrar golvyta framför skivor.