Oh, Baby – I Like it Raw

Kool DJ Dust utgör en tredjedel av grammisprisade electrotechhopgruppen Hundarna Från Söder. Som en del av klubb- och DJ-kollektivet Serious Party har han de senaste åren sett till att Stockholm slagit volter till Rex The Dog, Idjut Boys, DMX Crew, Daniel Wang och Metro Areas Morgan Geist. Ikväll på nypremiären av Oh, Baby – I Like It Raw är Kool DJ Dust hedersgäst bakom skivspelarna.

Berätta vad Serious Party handlar om.
–  Musik. Vi försöker bara spela bra musik. Från början var tanken att vi alltid skulle spela själva men sen blev det mer att vi gjorde bokningar ändå. Även om det hänt rätt mycket saker i Stockholm de senaste åren har det inte riktigt varit grejer för oss. Den röda tråden i det vi gör är ju svart musik.

Men Rex The Dog känns ju inte särskilt svart?
– Nja, det är väl ganska vit musik, men DMX Crew, Daniel Wang och sånt ser jag som svart musik.

– Jag själv har en sjukt spretig skivsamling. Den största delen är hiphop, men annars är det helt crazy. Disco är allmänt rätt stort inom Serious. Det är nog den genre vi har mest kunskap om. Men vi försöker inte att vara en nischad klubb. Vi vill ha det blandat.

Vad skiljer er från andra blandklubbar i Stockholm?
– “Blandklubb” har blivit ett förkasligt ord idag även om det inte borde vara det. Musiken borde stå i centrum men på de klubbar som säger sig vara blandklubbar är det inte så. De är oftast så indie att det bara blir larvigt. De säger sig gilla allt, men den gemensamma nämnaren är att de undviker svart musik. Det är känns så jävla medelklass på något sätt.

Var passar Hundarna Från Söder in i allt det här?
– Hundarna är väl egentligen mest ett elektroband. Men för mig är det hiphop. Med hiphop menar jag ett förhållningssätt och tänk till hur man skapar musik. Det går inte att prata om modern musik utan att nämna hiphop. Samplingar, loopar – hela den grejen kommer från hiphop. För mig är Hundarna Från Söder instrumental hiphop. Men inte sagt att hiphop är samma sak som rap.

– Storheten med Afrika Bambaataa och tidiga hiphop-DJs var ju att de blandade all musik. Kraftwerk, Yellow Magic Orchestra, funk, disco, rock och så vidare. Men det tänket finns inte kvar längre. Hiphoppubliken idag är förmodligen den minst musikintresserade publiken överhuvudtaget.

För några veckor sen solodebuterade Dust, eller Daniel Savio som han egentligen heter, med den retroluktande hiphoptolvan Lil’ Big City EP på nystartade Stockholmsbolaget Peekaboo Music.

Vad är skillnaden mellan musiken ni gör som Hundarna Från Söder och det du gör solo?
– Skillnaden är ju att vi är tre och att alla inte har samma tänk som jag har. Tor kommer från en technobakgrund och bidrar med sitt synsätt medan Axel är synthare från början.

När du gör något själv så blir det alltid hiphop?
– Japp. Då finns det ingen som kan säga emot.

Oh, Baby - I Like It Raw! Nypremiär på C/O Bar (Jeriko) ikväll fredag 30 juni 23-03 med Kool DJ Dust, Oscar Villata och Jonas From Falun. Entrén är helt gratis!

Rodeo har kittat upp sin websida rejält vilket ni kan se här till höger. Vill ni direkt komma till klubbguiden så klickar ni här.

Nu har Nöjesguiden publicerat min High Feelings-artikel med tips på Rickfors-skivor och de viktigaste ingredienserna för en balearisk afton i sommar:

http://www.nojesguiden.se/musik/article.asp?aID=13026 

Våra natural soul brothers i Göteborg blir föresten intevjuade i Göteborgseditionen av Nöjesguiden.

Jag måste säga att jag den senaste tiden blivit lite tveksam till den baleariska omfamningen av diverse brisiga powerrockballader från åttiotalet. Avståndet mellan Phil Collins In The Air Tonight och Dire Straits Brothers In Arms är inte direkt milslångt. Och Mark Knopfler är vi väl ändå inte riktigt redo att skriva in i musikhistorien igen, eller?

Skäggiga barfotamän vill gärna placera in Chris Reas Josephine i ett balereariskt sammanhang, och det är väl fine, men mer Medelhavet än så här blir det väl ändå inte?  

Om det är någon som mot förmodan inte råkar befinna sig i Malmö i veckan utan i Stockholm eller Göteborg får ni inte missa  tyska techhoptrion Trickski. De är lika grymma som flyern här ovanför.

I vissa house- och discokretsar är snubben ovan inte bara en stilförebild och musikalisk mentor, utan själva definitionen av en utombalearisk kille. Jag kan förstå det när han skruvar fram såna här omarbetningar:

Lindström & Christabelle - Music (in my mind) (Harvey Remix)

Imorgon lördag gör jag och Oscar ett extrainsatt genrep i Retros källare inför nästa veckas nypremiär på Oh, Baby - I Like It Raw på C/O. Det kommer bli mycket dubbig disco, långsam techno och skitig house. Om det blir deep? Om det blir dark? Såklart det blir.

Tio låtar jag kommer fösöka spela

1. DJ T & Booka Shade - Queen Lucid
2. Marc Romboy & Tommie Sunshine - Body Jack (DJ Delicious Remix)
3. Agora Rhythm - My Division (Dixon Edit)
4. Nelly Furtado - Say It Right
5. Kraak En Smaak - Money In The Bag (Crazy Peniz Remix)
6. DJ Deep & Jovonn - Back In The Dark
7. Bangles vs Layo & Bushwacka - Walk Like An Egyptian
8. Frontera - Nature (Reverso 68 Remix)
9. Martinez - Underwater
10. Theo Parrish - Falling Up (Carl Craig Remix)

Och tio låtar jag kommer försöka spela. (Oscar)

1. Gui Boratto - Like You (Supermayer Mix)
2. Thomas Schumacher - Mad Robot
3. Phonogenic - Deucebag
4. Kerrier District - Kerrier District 2 (Disco Nasty Remix)
5. The Knife - Marble House (Booka Shade Remix)
6. Gabriel Ananda - Ihre Personliche Glucksmelodie (Dominik Eulberg Remix)
7. Jurgen Driessen - The Message (Sweet N Candy Remix)
8. Peaches - Downtown (Simian Mobile Disco Remix)
9. Indochine - Kao-Bang
10. Nelly Furtado - Maneater (Radioslave Remix)

Timmy Regisford, legendarisk garage-DJ tillika resident på lika legendariska NY-klubben The Shelter, sträcker ut begreppet gospelhouse provocerande långt. Om det är bra? Well, lyssna och bedöm själva: 

REM - Losing My Religion (Shelter Vocal)

Fredag 30 juni är det alltså nypremiär för Oh, Baby - I Like It Raw på C/O (Jeriko). Vid vår sida tänkte vi placera Kool DJ Dust, högaktuell med den hiphopretrospektiva tolvan Lil’ Big City på Peekaboo records. 

Dust utgör annars en tredjedel av electrotechnogruppen Hundarna Från Söder samt en fjärdedel av festkollektivet Serious Party som häckar på Marie Laveau i Stockholm. Genom åren har de sett till att Stockholm kunnat slå volter till bland andra Rex The Dog, Idjut Boys, Metro Areas Morgan Geist samt finska Putsch 79.

Jag och Oscar sluter naturligtvis upp och vevar handdukar och lassar disco, hiphop, techno, ruff house, reggaesinglar och 80s. 

Nedan finner ni det övriga programmet för juli månad. Varje 23-03 fredag är det som gäller. Alkoholen kommer vara subventionerad och entrén gratis. Det kommer bli en helt galen sommar.

30 Juni Premiär!
Kool DJ Dust (Hundarna Från Söder/Serious Party/Stockholm)

7 Juli
Shimmy Shimmy Ya Sound

14 Juli
Brennan Green (Balihu/Modal/New York)

21 Juli
Shimmy Shimmy Ya Sound

28 Juli
Jivaro live (Rucksack Records/Malmö)

Ok, enligt önskemål lägger jag här upp artikeln om Moody Thompson som publicerades i Brus september 2002. Det är knappast något litterärt eller journalistiskt mästerverk - snarare en rent ut sagt rejält kass text - men, jag har ändå hållt mig från att redigera om den. Och som de sa på Bullen förr: personen på bilden har inget med personen som pratar i artikeln att göra.

Det var ganska länge sen hiphop bara handlade om att skaka rumpa och vrida tungan ur led. Brus tog sig ett snack med Moody Thompson, hiphopproducent från Malmö som hellre tillbringar sin tid på dammiga loppisar än under discokulan på dansgolvet.

Det är lätt att tro att det hela började med DJ Shadows Entroducing… DJ Shadow – släppt 1996 på det klassiska haschbeatbolaget Mo’Wax och av många ansedda som ett av de bästa klubbmusikalbumen någonsin. Plattans smutsiga kollage av samplingar överraskade många genom att inte bara inkludera självklara avstamp i den afroamerikanska musikhistorien utan även lika stora doser psykedelisk rock, skumma stråkarrangemang och annat knasigt han hittat på sina till synes oändliga djupdykningar i skivbackar världen över.

De senaste åren har DJ Shadow knappast varit ensam utan snarare en i mängden av av producenter och DJs som gett den skivletande delen av hiphopkulturen välförtjänt uppmärksamhet i media och egna tidningar som Wax Poetics och Big Daddy. Men företeelsen som sådan knappast ny, den har funnits där sen hiphopens begynnelse.

– Det är ju inte fler och fler som börjar använda sig av samplingar. Det är många som har gjort det hela tiden. Det har bara uppmärksammats mycket mer den sista tiden, säger Moody Thompson, tjugoårig hiphopproducent och skivbacksgrävare från Malmö som till hösten släpper sin första sjutumssingel.

Moody Thompson har gjort musik sen mitten av nittiotalet. Gravediggaz debutalbum Six Feet Deep fick honom att vilja göra musik, men introduktionen till hiphop skedde tidigare genom hans pappa som var en fanatisk samlare av allehanda skivrariteter.

– Min farsa är ett gammalt Sugarhill Gang-fan. Han heter Mikael men kallar sig för Wonder Mike, haha.

Nu verkar inte Sugarhill Gangs glada discoinfluerade sound satt alltför djupa spår hos Moody då hans egna produktioner befinner sig långt från dansgolvet och ofta har en närmast melankolisk stämning över sig – samma stämning man kan finna i DJ Shadows produktioner. Därför blir jag ganska överraskad när han nästan innan vi hunnit hälsa kläcker ur sig:

– DJ Shadow är en av de mest överskattade producenterna som finns.

När jag senare påminner honom om likheten i hans egna produktioner och DJ Shadows musik kan han inte låta bli att dra lite på mungiporna.

Vad är det du inte gillar hos DJ Shadow?
– Jag tycker inte han är funky. Faktiskt inte. Men jag har inte gått in så mycket för honom heller.

Oavsett vad man tycker om DJ Shadow så fick han tidigt media att fokusera på hiphop utanför topplistorna – hiphop som till sin struktur och abstrakta ljudbild mer påminner om ett John Coltrane-solo än The Neptunes digitala och sparsmakade funkrytmer.

När DJ Shadow och andra producenter från The Bay Area – producenter som exempelvis Stones Throw records-bossen Peanutbutter Wolf, började släppa skivor på nittiotalet var det många som rynkade på näsan när de kallade sin musik för hiphop. Det var ju inte hiphop, det var ju ingen som rappade tycktes kritikerna resonera.

Vad kallar du musiken du gör, är det hiphop?
– Jag vet inte riktigt. I grunden är det ju hiphop. Med det är ju hiphop med mer jazziga och psykedeliska influenser.

Hur går det till när du gör musik?
– Allting börjar med att man först fixar pengar till skivor. Sen går man ut och letar skivor. När du kommer hem scannar du in skivorna du hittat. Man hittar några fräcka grejer som man lägger in i datorn. Sen är det bara att sitta och pilla och pilla. Det tar ofta veckor för mig att göra klart någonting.

Var hittar du skivorna du samplar?
– Det är olika ställen. Mycket loppisar. Sen hos min farsa som har en jävligt stor skivsamling. Jag är blessed med att få tillgång till den.

Vad är det för typ av skivor du brukar sampla från?
– Jag samplar…rariteter är det ju. Det är mycket rariteter.

Av vilken orsak?
– Så att ingen ska kunna leta fram dem, haha. Alltså det är inte kul att sampla en skiva som allas föräldrar har i garderoben. Samma sak med reissues. Man samplar ju vinyl för att det är ett medium som inte så många har tillgång till. Om du tar en skiva som finns på nypress kan ju vem som helst beställa den och köpa den.

Men är inte slutresultatet det väsentliga istället för var man fått tag på grejerna man samplat?
– Nja, det är ju det argumentet många kommer med. Men det är väl lite av en personlig grej. Själva jakten är också en del av det. Att jaga skivor.

Hur tror du att den samplingsbaserade hiphopmusiken kommer utvecklas i framtiden. Tror du att folk alltid kommer hitta nya grejer att sampla eller tror du att man kommer använda ”gamla” tidigare använda samplingar på ett nytt sätt. Någonstans måste det ju utvecklas.
– Folk som gräver nu har som längst kommit till Argentina eller något sånt. Tänk vad mycket det finns i exempelvis vitryssland eller Litauen. Det finns oändligt mycket. Egentligen är det bara en promille som har blivit samplat av vad som finns.

Den där sjutumssingeln han pratar om har mig veterligen fortfarande inte kommit ut.