Oh Baby I Like it Raw - Femårsfesten! from beirut on Vimeo.

Some new stuff, some classics and a bunch of songs we can’t stop playing for some reason. Live from our bedrooms in one take. Enjoy!

Oh, Baby – I Like It Raw: Live From the Bedroom

1. Joe Gibbs & The Professionals – Rhythm Tackle
2. UB40 – Don’t Break My Heart (12” Version)
3. Todd Terje & Prins Thomas – Reinbagan
4. Chuck Norris – All That She Wants
5. The Dead Rose Music Company – Just A Bitter Love
6. The Francis Inferno Orchestra – So Devine
7. Empire Projecting Penny – Freakman
8. Cerrone – Hooked On You
9. Bumblebee Unlimited – I Got A Big Bee
10. T-Coy – Carino (Greg Wilson’s Re-Edit)
11. Mulatu Astatke – A Man of Experience (Pedro Zopelar Remix)
12 Fela Kuti – No Possible (Joystick Jays Vulgar Distractions Edit)
13. Prins Thomas – S.O.S.
14. Mark Seven – Uptown A
15. The Love Unlimited Orchestra – Welcome Aboard
16. Soul Clap – Love Light
17. Melba Moore – Love’s Comin’ At Ya (OOFT Rework)
18. D.D. Sound – Burning Love (Glossy Edit)
19. Motor City Drum Ensemble – Raw Cuts #2
20. Prins Thomas – Fehrara
21. Vincenzo & Duffer Swift – Got To Be (Herbert Remix)
22. Tito Fresh – Baby Step
23. Terrence Parker – Your Love
24. Star Trek – Kirk, Scotty & The Enterprise
25. Arthur Russell – This Is How We Walk On The Moon (Youth Return To Base Edit)

Oh Baby I Like It Raw Live From The Bedroom mixtape (direct link)

Head over to the photo section.

Great night yesterday. Jesper Berg manage to get some of the madness on film. Check it out here.

I almost forgot. DFA and Beats In Space maestro Tim Sweeney is visiting Malmo and Deluxe tomorrow. Expect to see us there after our dub session at Metro.

Prepare your best dancing moves to Tim and Tims great edit of Michael Jacksons classic.

Michael Jackson - Don’t Stop Til You Get Enough (Tim Sweeney & Tim Goldsworthy Edit) (320)

The best brazilian disco/boogie track ever? I’ll guess so. This seven inch only-release by Jose Roberto’s, one third of jazz-funkmaestros Azymuth, has been something of a holy grail among records collectors world wide the last decade or so. Big shout outs to Stockholms Brasse-Agge who put this on the first volume of his amazing “Via Brazil”-compilations.

Ze Roberto - Lotus 72D (320)

För de allra flesta andra handlade det förmodligen bara om idrottsprestationer utöver det vanliga. För jamaicaner och andra dancehallfans över hela världen betydde Usain Bolts och det jamaicanska friidrottsundrets uppvisningar på löparbanorna under OS i Peking något mer.

Datumen 16 och 20 augusti 2008 kommer för alltid att vara inskrivna i den jamaicanska musikhistorien.

Då pratar jag inte främst om vad som skedde under själva loppen utan det som hände efter målgång. När Usain Bolt inför hundratals miljoner tittare spontanfirade med några styltiga steg från danserna till två av dancehallvärldens populäraste låtar i år: ”Nuh Linga” och ”Gully Creepa”.

Det var naturligtvis få oinsatta som hann uppfatta det. Men jag lovar att det jublades mer framför tv-apparater och dataskärmar i reggae- och dancehallkolonier över hela världen än vad det hade gjorts i svenska tv-soffor om Carolina Klüft fått samtliga kinesiska funktionärer på innerplan att hoppa ”Små grodorna” på rad.

Inom jamaicansk musik har dansen och dancehalls, ställen där musiken spelas, alltid varit centralt. Så centralt att dancehall länge har fungerat hyfsat att applicera som samlingsnamn för all jamaicansk populärmusik. I nyligen utgivna ”Dancehall – The Rise of Jamaican Dancehall Culture” (Soul Jazz, kompletteras även med en utmärkt dubbel-CD) berättar fotografen och journalisten Beth Lesser ingående historien om dancehall och scenen kring de mobila diskoteken som styrt musikutvecklingen på Jamaica fram till idag.

Även om hennes slutsats är tröttsamt lik de flesta andra musikjournalistiska återblickar, i synnerhet de som handlar om jamaicansk musik (det var bättre förr typ), ger ”Dancehall” en oemotståndlig inblick i en komplex värld som präglat och fortfarande påverkar populärmusiken i väst mer än vad de flesta inser.

Lesser är inte den enda som ser negativt på dancehall och den jamaicanska musikscenens framtid. Och det är ingen tvekan om att 2008 varit ett mellanår även för jamaicansk musik. Naturligtvis har det släppts mängder med bra singlar men antalet album, nya artister och stora låtar som hittat utanför dancehallkretsarna har varit färre än på många år.

Samtidigt har den globala dancehallvärlden vuxit sig så pass stark att behovet av crossoverhits inte är lika nödvändigt. Om det nu någonsin har funnits ett sådant.

För det är lite så. Även om vi i media och andra utomstående tillfälligt tittar åt ett annat håll kommer det alltid att finnas människor över hela världen som går igång på mullrande basar och sångare som gormar obegripligheter på patois.

Det är lite som med hårdrockare. Ibland är de fler och ibland är de färre. Men de är hela tiden tillräckligt många för att ingen trendspanande journalist kan påstå att genren är ute eller inne, på uppgång eller dekis, utan att framstå som helt stollig.

(tidigare publicerat i Sydsvenskan)