Oh, Baby – I Like it Raw

Head over to the photo section.

Great night yesterday. Jesper Berg manage to get some of the madness on film. Check it out here.

I almost forgot. DFA and Beats In Space maestro Tim Sweeney is visiting Malmo and Deluxe tomorrow. Expect to see us there after our dub session at Metro.

Prepare your best dancing moves to Tim and Tims great edit of Michael Jacksons classic.

Michael Jackson - Don’t Stop Til You Get Enough (Tim Sweeney & Tim Goldsworthy Edit) (320)

The best brazilian disco/boogie track ever? I’ll guess so. This seven inch only-release by Jose Roberto’s, one third of jazz-funkmaestros Azymuth, has been something of a holy grail among records collectors world wide the last decade or so. Big shout outs to Stockholms Brasse-Agge who put this on the first volume of his amazing “Via Brazil”-compilations.

Ze Roberto - Lotus 72D (320)

För de allra flesta andra handlade det förmodligen bara om idrottsprestationer utöver det vanliga. För jamaicaner och andra dancehallfans över hela världen betydde Usain Bolts och det jamaicanska friidrottsundrets uppvisningar på löparbanorna under OS i Peking något mer.

Datumen 16 och 20 augusti 2008 kommer för alltid att vara inskrivna i den jamaicanska musikhistorien.

Då pratar jag inte främst om vad som skedde under själva loppen utan det som hände efter målgång. När Usain Bolt inför hundratals miljoner tittare spontanfirade med några styltiga steg från danserna till två av dancehallvärldens populäraste låtar i år: ”Nuh Linga” och ”Gully Creepa”.

Det var naturligtvis få oinsatta som hann uppfatta det. Men jag lovar att det jublades mer framför tv-apparater och dataskärmar i reggae- och dancehallkolonier över hela världen än vad det hade gjorts i svenska tv-soffor om Carolina Klüft fått samtliga kinesiska funktionärer på innerplan att hoppa ”Små grodorna” på rad.

Inom jamaicansk musik har dansen och dancehalls, ställen där musiken spelas, alltid varit centralt. Så centralt att dancehall länge har fungerat hyfsat att applicera som samlingsnamn för all jamaicansk populärmusik. I nyligen utgivna ”Dancehall – The Rise of Jamaican Dancehall Culture” (Soul Jazz, kompletteras även med en utmärkt dubbel-CD) berättar fotografen och journalisten Beth Lesser ingående historien om dancehall och scenen kring de mobila diskoteken som styrt musikutvecklingen på Jamaica fram till idag.

Även om hennes slutsats är tröttsamt lik de flesta andra musikjournalistiska återblickar, i synnerhet de som handlar om jamaicansk musik (det var bättre förr typ), ger ”Dancehall” en oemotståndlig inblick i en komplex värld som präglat och fortfarande påverkar populärmusiken i väst mer än vad de flesta inser.

Lesser är inte den enda som ser negativt på dancehall och den jamaicanska musikscenens framtid. Och det är ingen tvekan om att 2008 varit ett mellanår även för jamaicansk musik. Naturligtvis har det släppts mängder med bra singlar men antalet album, nya artister och stora låtar som hittat utanför dancehallkretsarna har varit färre än på många år.

Samtidigt har den globala dancehallvärlden vuxit sig så pass stark att behovet av crossoverhits inte är lika nödvändigt. Om det nu någonsin har funnits ett sådant.

För det är lite så. Även om vi i media och andra utomstående tillfälligt tittar åt ett annat håll kommer det alltid att finnas människor över hela världen som går igång på mullrande basar och sångare som gormar obegripligheter på patois.

Det är lite som med hårdrockare. Ibland är de fler och ibland är de färre. Men de är hela tiden tillräckligt många för att ingen trendspanande journalist kan påstå att genren är ute eller inne, på uppgång eller dekis, utan att framstå som helt stollig.

(tidigare publicerat i Sydsvenskan)

The Archive from Sean Dunne on Vimeo.

Shirin B ser till att ingen behöver dansa hungrig på Wassup Rockers. När hon inte springer på reggae- och dancehallklubbar i Malmö driver hon International Food Club i hemstaden Göteborg.

Berätta lite om International Food Club.
– Grundtanken bakom International Food Club var att servera Indisk mat utifrån konceptet Thali. Thali innebär att man för en billig peng får äta hur mycket man vill. Min pappa som grundande klubben tillsammans med mig kallar det ”McDonalds in Paradise”. Det är viktigt att serveringen går snabbt och att det är billigt. Klassisk thali serveras på en bricka med fem skålar som alla fylls med olika rätter, sedan går de som serverar runt och fyller på den rätten som är slut. På det sättet får man mer av den rätten man tyckte mest om. Till detta får man ris, bröd, papadam, myntayoghurt, färsk lök och citron.

Hur blev du intresserad av mat från början?
– Jag har alltid varit hungrig och gillat att äta. Min pappa brukade doppa fingret i vad som helst och ge det till mig när jag var bebis bara för att se min reaktion. Sedan har min farmor levt hela sitt liv som persisk hemmafru och spenderat mycket tid i köket. I det traditionella Iran är det mycket viktiga skillz för kvinnor att ha. Samtidigt som jag har inspirerats mycket av henne har jag har lidit med henne för hon aldrig har haft något val. Mat är en viktig samlingspunkt i den persiska kulturen, det är ett sätt att mötas och visa kärlek och respekt. Jag tror att det sociologiska syftet med matstunden har fascinerat mig. Jag mår väldigt bra av att laga mat och att bjuda på den. Helst stora tillställningar och mycket mat. Jag tror att när jag märker att mina vänner uppskattar det jag lagar känns det som en win-win situation, jag blir glad av det och dom blir glada av det. Min pappa lagar också mycket mat och är grym på det, han har inspirerat mig mycket.

Du spelar själv skivor. Vilken musik passar bäst att laga mat till och varför?
– Oj. Det är en svår fråga som kräver ett långt svar, det beror på. Lagar jag långkok en regnig dag lyssnar jag nog helst på jazz - Monica Zetterlund, Chet Baker, Ella Fitzgerald, Billie Holiday och sådant eller go hiphop som Gang Starr, Common och Dead Prez. Om jag har någon vän i köket samtidigt bli det nog lugn reggae och dub: Barrington Levy, Morgan Heritage, Tenor Saw. Jag lyssnar annars mycket på P1 när jag lagar mat. Ofta blir det att jag lyssnar på någon av mina vänners album, då känns som om de är där. Ibland rusar jag fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum och spelar singlar, då har man ca tre minuter i taget på sig att var så effektiv som möjligt på, det är roligt.

Vilket kök i världen är du mest inne på för tillfället?
– Jag tänker mycket på persisk mat, läser mycket om asiatisk mat, tittar mycket på youtube på Indisk matlagning och lagar nog lite av varje. Jag snöar mer in på ingredienser. Tofu har varit hett ett tag. Det är billigt, mångsidigt och nyttigt. Jag har nära till en sjukt billig grönsakshandel så det är mycket grönsaker nu. Jag funderar mycket på hur man kan göra klassisk husmanskost lite mer vegetariskt. Typ vegetariska kåldolmar med hemmagjord brunsås på buljong av rotfrukter är sjukt gott, med hemgjord lingonsylt och potatis. Jag gillar att äta så därför gillar jag grönsaker för man kan nästan äta hur mycket som helst utan att bli sådär övermätt eller tjock. Hade man snöat in på chips, ostbågar eller pommes hade man inte kunnat äta så mycket och då är det tråkigt.

Vad skulle du rekommendera inom mat-Malmö som inte så många känner till?
– Jag vet inte riktigt vad folk känner till men det finns en jätteliten vietnames vid Södervärn, och dom brötar på med örter vilket jag älskar. Dit går jag alltid med mina göteborgare när de kommer på besök. Om jag är nere i stan brukar jag äta lunchbuffé, libanesiskt eller tai, nära saluhallen.

Är det något du saknar i restaurang-Malmö?
– Jag saknar en riktigt god vegetarisk hamburgare på Sibylla. I Göteborg har vi en sjukt god och ibland är man sugen på ett riktigt svennigt bakfyllemeal. Annars blir jag hemskt besviken när jag äter Indiskt i Malmö, verkligen katastrof, men jag har inte varit på alla Indiska dock. Sushin är lite dyr men jag är nog bortskämd. Efter ett sushikrig i Göteborg är det sjukt billigt, typ 55 kr för nio bitar inklusive soppa. Ett soppkök saknar jag med gott bröd och billig påfyllning.

Vad passar bäst att äta på en efterfest?
– Sist när komposti var här stekte jag tofu med sesamfrön och till det en yoghurtsås med chili. Det var uppskattat. I och för sig är folk inte så kräsna på fyllan så dom brukar bli glad bara någon anstränger sig lite. Rostat persiskt bröd är en klassiker, med smör och cheddar och folköl till det. Det roliga med efterfestmat är att beroende på vart man är och vad som finns i just den personens kök kan det bli vad som helst, det utmaningen gillar jag, att koka soppa på spik typ.

Slutligen. Vad blir det för mat på fredag?
– På fredag blir det persiskt. Jag ska ångkoka ris på klassiskt persiskt sätt vilket känns lite nojigt för så många. Men jag gillar utmaningar, för lätt blir ofta tråkigt. Till det ska jag göra en gryta med aubergine, lök, tomat, kikärtor, gurkmeja och saffran. Den ska lagas dagen innan så den drar till sig ordentligt och för att alla smaker skall utvecklas till max. Tillbehör är persiskt bröd, yoghurtsås med mynta och kokos. Funderar även på en sallad och såklart något sött efteråt. Under kvällens gång ska jag även gå runt med uppfriskande småsaker, detaljerna avslöjar jag helst inte.

Late philly soul queen Phyllis Hyman turns Odyssey’s end of the night anthem to a percussive boogie ballad. One of my favourite 80s soul tunes of all time.

Phyllis Hyman - Don’t Tell Me Tell Her (320)