Not many groups are a better symbol for the close relationship between gospel and disco than New York Community Choir, NYCC. Not many tracks are better than this uphotted and slightly different version of the title song from the album Make Everyday Count.. Pure ace! Grap the twelve if you find it. The A-side is almost as good.

#13 NYCC - Make Everyday Count (New Re-mixed Disco Version) (320)

Friday the 16th of July, we’re back on Babel in Malmö for our yearly summer gathering. To start things of and build up the tension we’re gonna introduce you for some more of our all time favourites – disco, hiphop, afrobeat, reggae, house – you name it. Starting of today me and Oscar count things down with one new track each day. Hope you enjoy it! And if you’re in the area you’re more than welcome to join us in the festivities at Babel.

Aeroplane, The talk of the town the latest year or so on the contemporary disco scene, have done a DJ-mix for Mixmag. Check it out below. And oh, I almost forgot (drumroll), they’re coming to Malmo this week for a big eastern discobalanza on thursday the 9th of april.

Aeroplane Mixmag Mixtape
01 Mylo - Macrobiotic
02 Alphaville - Big In Japan
03 Bungalow (Simone Fedi) - Afro Comedy
04 Appaloosa - The Day We Fell In Love
05 Lovelock - Burning Feeling
06 Friendly Fires - Paris (Aeroplane Remix)
07 Moon Unit - Connections (Ewan Pearsons Slo NRG Remix)
08 House Of House - Rushing To Paradise (Walkin These Streets)
09 The Shortwave Set - Now Till 69 (Aeroplane Remix)
10 The Belle Stars - Sign Of The Times
11 Sam Taylor and Pet Shop Boys - Im In Love With A German Film Star (Jurgen Paape Remix)
12 Sebastien Tellier - Kilometer (Aeroplane Italo 84 Mix)
13 Grum - Runaway
14 ZZZ - Lion (Bag Raider Remix)
15 Poni Hoax - Antibodies

Since we never finished our Discophrenia series I’m taking matters into my own hands.

This song was first introduced to me by my friend Hanna Ahh! - the Disco Queen of Malmoe - when she finally found the 12 inch on Ebay. Later on I heard it on a great disco mixtape made by some guy called Ivan that also included Common Sense “Just Can’t Help Myself (I Really Love You)”.

There’s not much information to find about Vivien Vee. The story was that she was from the USA but living in Italy as a daughter of a diplomat. That was probably made up to fit the artist profil of Vivien Vee created by Claudio Simonetti and Giancarlo Meo (both in Capricorn and Kasso). Other facts that supports the theory that she was all italian is that her real name is Vivien Andreattini and she was born in Torino. Another thing is her italian accent that clearly shines through her vocals.

“Destiny” is italo boogie at its best and the 12 inch is really rare. One of my absolut fav’s!

Vivien Vee - “Destiny” (320)

Ah, I almost forgot. The McDonalds of Swedish rock clubs - Debaser - are doing their superp music documentary/tribute club En Afton tonight in Malmö. And this time they’re having a tribute to Nina Simone.

This bootleg house remix of Feist’s cover of Nina Simone’s “Sea Line Woman” was released last year in a very limited edition of 500 ex only. The people behind it were Swedens own house combo Marymary (guess you can figure of their real names, because there ain’t that many combos in Sweden that are into deep, latin influed house music).

As usual the food loving Swedes are doing a real good job transforming Feist’s trademark Starbucks jazz into a perfect deep groover for the late night hours.

Marymary - Sea Lion Woman (320)

If you’ve been following the disco and house scene the last decades you probably well familiar with Dan Tyler and Conrad McDonnell aka Idjut Boys. In one of their best edits they throw Paul Lewis version of Eddie Kendricks soul/disco bomb “Girl You Need A Change of Mind” into the echo chamber.

Paul Lewis - Girl You Need A Change of Mind (Idjut Boys Re-work)

Sugarhill Gang are visiting Malmoe tomorrow together with Grand Wizard Theodore, Kurtis Blow and a bunch of other men in their 50s who think that hiphop 36th anniversary is a good excuse to do a WW-tour.

That’s the second time in a year Sugarhill Gang visit Malmoe. I, who have the honour to see them at Jeriko the last time, wouldn’t recommend it for anything in the world but I thought it could be a good reason to dig up some great versions of “Good Times”. Sugarhill Gang weren’t the only ones who re-record Chics disco classic back in the days.

Charanga 76 was a salsa band who in the end of the 70s released a album with latin versions of well known disco anthems. They are probably most known for their version of Mcfadden & Whiteheads philly classic “Ain’t No Stoppin Us Now” which been included on some compilations on BBE and Strut for example. Their percussion driven version of “Good Times” is also pure ace.

The West Indian reggae/disco group Risco Connections did some great cover versions of more or less the same songs as Charanga 76. The seriously rare twelves are some of the most indemand among disco collectors all over the world.

Brazilian funksters Gang Do Tangarelas instrumental version of “Good Times”/”Rappers Delight” have been catcing sick prices on ebay every time some one manage to get hold of a original copy of the single. When the horns kicks in for the first time after 25 seconds you understand why.

Charanga 76 - “Good Times (Como Vamos a gozar)”

Risco Connections - “Good Times”

Gang Do Tagarela - “Melo Do Tagarela (Rappers Delight)”

2002 fick jag tag på ett riktigt bra mixtape gjort av Sveriges discodealer nummer ett Mika Snickars. Jag har under åren försökt luska ut låtlistan för att sedan köpa på mig flera av tolvorna. Några av dem finns bland mina all time disco-favoriter; Debbie Hayes & The Universal Robot Band “Let´s Get This Thing Together”, The Dells “All About The Paper”, Sweet Thunder “Everybody´s Singin´ Love Songs”, NYCC “Make Every Day Count” & “I´ll Keep My Light In My Window”, The Universal Robot Band “Barely Breaking Even”.

Men, det finns en låt jag aldrig fått tag på, nämligen suveräna Sass “Much Too Much”.
Sass hette från början The Jack Sass Band men dumpade i början av 80-talet The Jack och Band från namnet. De enda kända medlemmarna Michael Murphy (Attitude/The System) och Laforest Cope har bl.a agerat bakgrundssångare åt storheter som Gayle Adams och Sharon Redd. 1982 kom “Much Too Much” som bolaget “25 West Records” första släpp. Låten är ett mjukt boogiemonster med Leroy Burgess-liknande rhodes och bas- & gitarrslingor.

Tolvan är väldigt rare och jag har bara sett den på internet ett fåtal gånger, aldrig i verkligheten. Det billigaste exemplaret jag hittat var genom www.gemm.com och var graderat med kassa G. Pris: 1500 kr.

I fredags hittade jag låten på DJ Anonymous blogg i perfekta 320 kbs, enjoy!

Sass - Much Too Much

Dan Hartman var en amerikansk musiker och låtskrivare som tillbringade största delen av sin karriär med att hänga med straighta rock- och musiksnubbar som Stevie Wonder och Todd Rundgren. Men i slutet av 70-talet gav han sig ut på en framgångsrik soloräd som variade i sex album och toppades i discocombon “Instant Replay” och “Relight My Fire”.

“Instant Replay” var Dan Hartmans första riktiga flirt med disco. Plattan mixades förvisso i legendariska soul/discostudion Sigma i Philadelphia men med bland annat Kiss alien Vinnie Vincent på gitarr var det förstås svårt att tvätta bort alla rockposer. På uppföljaren “Relight My Fire” gick det bättre.

På “Vertigo/Relight My Fire” är Dan Hartman glad. Jätteglad. Inte bara för att han precis har skrivit en av världens bästa poplåtar utan också för att fått med sig två legendariska discoess till studion: låtskrivaren, producenten och arrangeraren Norman Harris samt gospelsångerskan Loleatta Holloway.

Inom klubbvärlden pratar många DJs om att “bygga DJ-set”, om att styra dansgolvet med hjälp av stämningen i musiken och sakta driva allt mot climax. Den räkmacka som Norman Harris tillsammans med discjockyerna/producenterna John Luongo och Michael Barbiero brer ut i “Vertigo/Relight My Fire” saknar motstycke i discovärlden. Egentligen är det frågan två låtar som på albumet mixats ihop till en drygt nio minuter lång räd av mastodonta discoeffekter.

I drygt tre minuter adderar Hartman och Harris fler och fler element. Det fläskiga discobeatet hälsar på en syntig italobasgång, en envist hamrande pianoslinga slåss med rymdvarelser från Lee Perrys studio och halva Phillys stråkorkester fäktas med stråkarna innan allt bryts av en ensam baskagge som räknar ner till discohistoriens kanske gladaste och mest välkända intro.

Det är alltid lika intressant att spela “Vertigo/Relight My Fire” för ett dansgolv. Det spelar liksom ingen roll om det är världens tuffaste technoklubb eller en firmafest på IKEA - effekten är alltid den samma. Under “Vertigo” dansar alla entusiastiskt till en bekant låt som de inte riktigt kan placera för att den är helt instrumental. Sen när den ensamma baskaggen räknar ner och “Relight My Fire” välkända alarm drar igång exploderar de alla i världens bredaste leenden. Det slår aldrig fel.

Dan Hartman medverkade under sin karriär på över 120 album och skrev närmare 250 låtar. Ingen som kom i närheten av “Relight My Fire”. En intressant parentes är att “Relight My Fire” aldrig blev den megapophit som förväntades när den släpptes 1979. Men medan Hartman drog sig tillbaka till studiomörkret och lämnade discon växte “Relight My Fire” till en av gayscenens allra främsta anthems.

25 år senare toppade Take That och Robbie Williams Englandslistan med samma låt. Året efter dog Dan Hartman 43 år gammal av en AIDS-relaterad hjärntumör. Han trädde under sin livstid aldrig fram som homosexuell.

Dan Hartman - Vertigo/Relight My Fire