I Malmö är han lika respekterad på Debasers dansgolv som på hiphop- och R&B-haken. I resten av Sverige är Jonas Arbsjö fortfarande en väl bevarad hemlighet. I morgon gästar Spångatans fusion av Diplo och DJ Shadow Wassup Rockers för en djupdykning bland en massa Ultimate Breaks & Beats och andra hiphoporiginal.
Vad är Ultimate Breaks & Beats för något egentligen?
– Det var en serie samlingsskivor som släpptes på Street Beat Records i mitten av 80-talet med blandade låtar från olika genres vars gemensamma nämnare var att dom innehöll breaks eller var kända och populära inom den tidens hiphopscen.
Du producerar själv. Vilken tycker du är den bästa och smartaste stölden som någon hiphopproducent har gjort?
– Jag vet inte om det är den absolut bästa, men A-Plus sampling av Billy Cobhams“Heather” på “93 til Infinity” är både fascinerande och grymt bra.
Det blir mer och mer sällsynt att hiphopproducenter samplar i den meningen att de baserar produktionerna helt på gamla soul, jazz- och funkinspelningar. Vad tycker du om det?
– Så länge som musiken är bra så bryr jag mig inte särskilt mycket.
Tror du den utvecklingen kommer att fortsätta inom hiphopen med produktioner som består av helt nyinspelat material eller tror du att man kommer att gå tillbaka till att adopetera andra musikers verk i framtiden?
– Att klippa isär och sätta ihop saker i nya kontexter är i grunden vad hiphop handlar om så jag tror att så länge som hiphop finns kommer sampling att finnas i olika former. Om man kommer att sampla mer eller mindre i framtiden än vad man gör nu vet jag inte.
Diplo nallade ju nyligen, eller det var väl över ett år sedan nu, The Clashs “Straight To Hell” till M.I.A:s “Paper Planes”. Är det någon annan större grupp som fortfarande väntar på att bli förvandlas till hiphop eller har man betat sig genom de mesta redan?
– Det finns säkert en oerhörd mängd oupptäckta guldkorn kvar. Även sånt som man aldrig trodde skulle kunna användas mer har ju duktiga producenter förmågan att göra bra grejer av. Just Blaze användning av “Super Freak” på “Kingdom Come”-beatet är ett bra exempel.
Om man bortser från nuet. Vilken tidsperiod föredrar du själv i musikhistorien om du får välja?
– 80-talet. Utan tvekan.
Shirin B ser till att ingen behöver dansa hungrig på Wassup Rockers. När hon inte springer på reggae- och dancehallklubbar i Malmö driver hon International Food Club i hemstaden Göteborg.
Berätta lite om International Food Club.
– Grundtanken bakom International Food Club var att servera Indisk mat utifrån konceptet Thali. Thali innebär att man för en billig peng får äta hur mycket man vill. Min pappa som grundande klubben tillsammans med mig kallar det ”McDonalds in Paradise”. Det är viktigt att serveringen går snabbt och att det är billigt. Klassisk thali serveras på en bricka med fem skålar som alla fylls med olika rätter, sedan går de som serverar runt och fyller på den rätten som är slut. På det sättet får man mer av den rätten man tyckte mest om. Till detta får man ris, bröd, papadam, myntayoghurt, färsk lök och citron.
Hur blev du intresserad av mat från början?
– Jag har alltid varit hungrig och gillat att äta. Min pappa brukade doppa fingret i vad som helst och ge det till mig när jag var bebis bara för att se min reaktion. Sedan har min farmor levt hela sitt liv som persisk hemmafru och spenderat mycket tid i köket. I det traditionella Iran är det mycket viktiga skillz för kvinnor att ha. Samtidigt som jag har inspirerats mycket av henne har jag har lidit med henne för hon aldrig har haft något val. Mat är en viktig samlingspunkt i den persiska kulturen, det är ett sätt att mötas och visa kärlek och respekt. Jag tror att det sociologiska syftet med matstunden har fascinerat mig. Jag mår väldigt bra av att laga mat och att bjuda på den. Helst stora tillställningar och mycket mat. Jag tror att när jag märker att mina vänner uppskattar det jag lagar känns det som en win-win situation, jag blir glad av det och dom blir glada av det. Min pappa lagar också mycket mat och är grym på det, han har inspirerat mig mycket.
Du spelar själv skivor. Vilken musik passar bäst att laga mat till och varför?
– Oj. Det är en svår fråga som kräver ett långt svar, det beror på. Lagar jag långkok en regnig dag lyssnar jag nog helst på jazz - Monica Zetterlund, Chet Baker, Ella Fitzgerald, Billie Holiday och sådant eller go hiphop som Gang Starr, Common och Dead Prez. Om jag har någon vän i köket samtidigt bli det nog lugn reggae och dub: Barrington Levy, Morgan Heritage, Tenor Saw. Jag lyssnar annars mycket på P1 när jag lagar mat. Ofta blir det att jag lyssnar på någon av mina vänners album, då känns som om de är där. Ibland rusar jag fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum och spelar singlar, då har man ca tre minuter i taget på sig att var så effektiv som möjligt på, det är roligt.
Vilket kök i världen är du mest inne på för tillfället?
– Jag tänker mycket på persisk mat, läser mycket om asiatisk mat, tittar mycket på youtube på Indisk matlagning och lagar nog lite av varje. Jag snöar mer in på ingredienser. Tofu har varit hett ett tag. Det är billigt, mångsidigt och nyttigt. Jag har nära till en sjukt billig grönsakshandel så det är mycket grönsaker nu. Jag funderar mycket på hur man kan göra klassisk husmanskost lite mer vegetariskt. Typ vegetariska kåldolmar med hemmagjord brunsås på buljong av rotfrukter är sjukt gott, med hemgjord lingonsylt och potatis. Jag gillar att äta så därför gillar jag grönsaker för man kan nästan äta hur mycket som helst utan att bli sådär övermätt eller tjock. Hade man snöat in på chips, ostbågar eller pommes hade man inte kunnat äta så mycket och då är det tråkigt.
Vad skulle du rekommendera inom mat-Malmö som inte så många känner till?
– Jag vet inte riktigt vad folk känner till men det finns en jätteliten vietnames vid Södervärn, och dom brötar på med örter vilket jag älskar. Dit går jag alltid med mina göteborgare när de kommer på besök. Om jag är nere i stan brukar jag äta lunchbuffé, libanesiskt eller tai, nära saluhallen.
Är det något du saknar i restaurang-Malmö?
– Jag saknar en riktigt god vegetarisk hamburgare på Sibylla. I Göteborg har vi en sjukt god och ibland är man sugen på ett riktigt svennigt bakfyllemeal. Annars blir jag hemskt besviken när jag äter Indiskt i Malmö, verkligen katastrof, men jag har inte varit på alla Indiska dock. Sushin är lite dyr men jag är nog bortskämd. Efter ett sushikrig i Göteborg är det sjukt billigt, typ 55 kr för nio bitar inklusive soppa. Ett soppkök saknar jag med gott bröd och billig påfyllning.
Vad passar bäst att äta på en efterfest?
– Sist när komposti var här stekte jag tofu med sesamfrön och till det en yoghurtsås med chili. Det var uppskattat. I och för sig är folk inte så kräsna på fyllan så dom brukar bli glad bara någon anstränger sig lite. Rostat persiskt bröd är en klassiker, med smör och cheddar och folköl till det. Det roliga med efterfestmat är att beroende på vart man är och vad som finns i just den personens kök kan det bli vad som helst, det utmaningen gillar jag, att koka soppa på spik typ.
Slutligen. Vad blir det för mat på fredag?
– På fredag blir det persiskt. Jag ska ångkoka ris på klassiskt persiskt sätt vilket känns lite nojigt för så många. Men jag gillar utmaningar, för lätt blir ofta tråkigt. Till det ska jag göra en gryta med aubergine, lök, tomat, kikärtor, gurkmeja och saffran. Den ska lagas dagen innan så den drar till sig ordentligt och för att alla smaker skall utvecklas till max. Tillbehör är persiskt bröd, yoghurtsås med mynta och kokos. Funderar även på en sallad och såklart något sött efteråt. Under kvällens gång ska jag även gå runt med uppfriskande småsaker, detaljerna avslöjar jag helst inte.
There’s a article in Sydsvenskan today about Mastah L and Niceness in the electro/reggae/dancehall/house-duo Jamtech Foundation from Stockholm that I have written. Read it here (in Swedish).
Then you could head over to Dygnet Runt and download some of their latest work for free.
It seems like the club scene in Helsinki are doing real well at the moment with you, DJ Anonymous and The Top Billin’ guys getting props and recognition abroad. Has it always been like that without outside people knowing about it or do you feel that things are particular healthy at the moment?
– You’re not the only one with the impression things are good at the moment in Helsinki. Of course the DJ:s who’s getting recognition didn’t become good DJs overnight, rather I feel things are at a culmination point where the work put in over the years is really starting to show. A big fact not to forget is that many clubs that were really good before are now super good after having moved to their current venue Redrum (which hosts all the clubs you mentioned) that has a very nice soundsystem, nuff space to host good-sized parties and always a good and welcoming atmosphere. Being able to enjoy what you do to the max certainly does give it an extra boost of excitement.
Do you have any explanation why?
– Well, there are a few good answers to that. The DJ:s getting recognition, Anonymous, The Top Billin’ guys Dead-O on the dubstep side and many others including us, have all been working hard with music for long. Work might be a poor choice of word still since it’s more about enjoyment, more about loving it. And it’s not a 9 to 5 thing – music stays with you whenever. All the mentioned DJs also do have a love for partying – not just staying at their own circles but also checking out other things and having a good time doing it. A big change in Finnish club culture during the last few years is the amount of cutting-edge foreign DJ and artist guests. On the reggae side, you could say the amount of soundsystem guests a year is now pretty much 20-fold from what it was, say, five years ago. Of course from nothing to now is always a big leap but it’s safe enough to say there’s no exposure if nobody ever sees / hears you play.
– I have to say also the Finnish massive is very welcoming for good artist, sound and DJ guests; many big name international guests have been totally surprised about the dedication and love they get from the people. From our point of view it’s easy to see as there hasn’t been much of an offer to choose from earlier and now people are getting treated to a very good selection of guests stars but I can see how things seem very different to somebody coming from any big city where you have to constantly struggle to have yourself noticed.
– For us, the biggest break in getting international bookings has probably been recording our dances and letting people download them for free, as well as our mixes. After sharing the audio from the first visit by Supersonic from Berlin where we juggled alongside them (the vibes was wicked, one of the first proper int’l sound system visits in Finland where the crowd was really feeling it) we got soooo many requests to play at different spots in Germany. That works the other way around as well – most of the sounds we booked I heard first time on audios that were available free on dancehall forums on the web.
You’re known for a wide taste of Jamaican music with anything from lovers and foundation stuff to banging dancehall on your repertoire. At the moment – which part of the Jamaican music history do you like the most?
– That’s always a tough question. Different music for different moods, I guess. I’m very fond of late 60:s rocksteady tunes though I don’t play that style too much. I also love late 90s dancehall, early 90s lovers and the latest dancehall. And if I don’t hear a proper one drop selection when going to a dance I’ll be vex.
– For me what matters more than style is that there is an idea, a catch behind a set of tunes played. There is a big difference in just stringing tunes together and making a selection. A good selector will make me enjoy even tunes I wouldn’t listen to under normal circumstances. So maybe the part of Jamaican music I love the best is the actual soundsystem culture where everything comes together.
You’re doing the very successful club Reggae Sundays in Helsinki. Here in Öresund the Rub-a-Dub club in Copenhagen have been running for ages. What’s the thing about reggae clubs and Sundays?
– Well, I’d say the case with both Rub A Dub and our thing is that we’ve both been determined enough to do something which people think “will never work”. Getting a weekly date at a good venue can be a big challenge even in cities like Helsinki and Copenhagen where there are x amount of pubs and clubs people go to every night.
– I have to say when we first got the offer for getting the Sunday spot at Redrum I thought about Rub A Dub and how well the thing worked there. So it would be safe to say their thing gave us encouragement and inspiration to do it proper. Big big ups to Malachi. The good thing about having our own thing on Sundays is still that we are free to travel say Wednesday to Saturday to play shows elsewhere – people hardly book us on Sundays unless we are invited to Copenhagen.
What’s your favourite tunes so far this year?
– A lot of them. Some favourite one drop tunes (I’ll probably forget a few big ones cause I’m thinking more of the recent ones) have been Ziggi’s tune “Need To Tell You This” on the I Love riddim, Sweden’s very own Million Stylez’s“Everyday” which was also produced by a Swedish artist Kapten Röd (bad bad tune!). Omar Reid also had several really nice tunes this year, including “Number One” and “Story Of My Life”. Overall it seems there’s been a lot more big dancehall tunes lately still than one drop. On that side things move even more swiftly. Currently some of my favourites (some of the really big tunes at dances over here as well) are Serani’s“No Games” which gets some serious love from the girls, Busy Signal’s“Cool Baby” (at the moment Busy has soooo many good tunes) dancing tunes, like Voicemail’s “Sweep”, Elephant Man’s“Nuh Linga” and “Gully Creepa” and Ding Dong’s “Rava’s Anthem” are also getting a lot of play right now.
This months must have when it comes to albums is definately “Disco Italia”, Stevie Koteys new italo compilation on Strut. It’s one of the best compilations I heard for ages. I actually gave it 5 of 5 yesterday in Sydsvenskan.
Yesterday was Arthur Russells birthday, if he still would have been alive. Rodeo pays a tribute to him here. You could also listen to his colab with Vin Diesel(!) at Radio Rodeo which as far as I know is a exclusive.
Or at least in both DN På Stan and Sydsvenskan today.
Here you can read my interview with Ellen Allien in DN På Stan. Ellen DJs at Culture Box in Copenhagen tonight and at Esque in Stockholm tomorrow.
Here you can read my interview with Swedish soulsensation Melo who releases his debut on Raw Fusion next week and perform at Skånes Ljudpark, Inkonst in Malmo on saturday.
Just noticed that my latest column wasn’t online in Sydsvenskan so I publish it here instead. It’s about contemporary disco, men and Brooklyns rising dancehallstar Ricky Blaze.
- - -
Det var en ganska ordinär lördagsförmiddag när jag och en DJ-kompis från Göteborg möttes upp i en skivaffär på Gamla väster i Malmö. Lagom mör efter en lagom straight utgångsfredag bläddrade jag meditativt i back efter back av mer och mindre bortglömd vinyl.
Samtidigt som några av Santana och Bruce Springsteens mest säljande plattor fladdrade förbi fylldes butiken sakta upp av fler människor. Ganska snart hade samtliga discospillror från gårdagens DJ-bås slutit upp i den lilla trånga butiken.
Stämningen var glad och vänskaplig. Flanellskjortor och amerikanska finullströjor från Ralph Lauren och Patrik Ervell. Tips och utbyte av historier och anekdoter.
Allt var så där ”härligt” avslappnat och ryggdunkande som det bara blir när livsnjutande män, upprymda av sin egen förträfflighet och smak, umgås med likasinnade. Det enda som skilde oss från Leif GW, Jan Guillou och de andra Grabbarna på Fagerhult var förstås etiketterna i nacken på tröjorna, matchvikten och att vi jagade flummig dansant rock istället för vildsvin och tjäder.
Någon genusvetare har säkert något dräpande träffsäkert att säga om sådana här tillställningar i allmänhet (med närmare eftertanke behövs det nog ingen genusvetare för att göra det). Men jag måste erkänna att det var lite småtrevligt att åter stå på alla fyra i dammet och slita sönder nagelbanden mot 157 exemplar av George Mcraes debutskiva för att finna den där en enda skiva som man inte visste att man bara måste ha i skivhyllan hemma.
I takt med att denna vuxit sig till en hel vägg samtidigt som hårddisken korkats igen med betydligt mer utrymmessnål musik har jag haft allt svårare att finna motivation till att ligga i framåtstupa-sidoläge i källare fyllda av vinyl. Nu blev det en välbehövd påminnelse om att den mest intressanta musiken aldrig kommer att uppenbara sig rakt framför näsan på dig utan under stenar du inte haft en tanke på att lyfta på från början.
Skivsamlande discomän i yngre medelåldern är inte de enda som de senaste tiden letat sig utanför sin egen genre för att komma framåt. Inom urban amerikansk popmusik har allt fler producenter börjat dekorera kommande ringsingalshits med skräpmatsrester från europeisk 90-talspop.
I senaste numret av amerikanska The Fader porträtteras det unga dancehallstjärnskottet Ricky Blaze från Brooklyn. Tidigare är han främst känd för att ha producerat jamaicanska dansaren Ding Dongs enorma klubbhit ”Badman Forward, Badman Pull Up”. Nu är han på väg att bli lika stor själv med låten ”Cut Dem Off”.
Rubriken till artikeln är ”Trancehall” vilket är en ganska träffsäker beskrivning av hur ”Cut Dem Off” låter. Ricky Blaze föredrar hellre att kalla sin musik för ”reggae techno pop” vilket förstås bara är ett sätt att utmärka sig bland andra dancehall och socaproducenter som bestämt sig för att östeuropeiska E-Type-synthar är det hetaste.
Trots att ”Cut Dem Off” ännu inte är utgiven officiellt finns det redan mängder av egenproducerade videoklipp med hundratusentals visningar på Youtube där folk går bananas till låten.
I nedladdnings tider som dessa är det förstås den mest pålitliga definitionen av en hit.
- - -
Some more stuff I’ve been writing about lately.
here is a review of Sébastien Telliers performance @ Jeriko 6.5
Here is column about English hiphop and the Soul Jazz Compilation “England Story” published in Sydsvenskan.
Here is a interview with Swedish rapper Chords in Sydsvenskan.
Here is a short interview with french reggae coverband The Dynamics.
