Oh, Baby – I Like it Raw

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
OH, BABY – I LIKE IT RAW
Fredag 16 maj 23-03 på Jeriko i Malmö.
DJs: KIKI (Bpitch Control/Berlin)
+ Jonas From Falun & Oscar Villata
Entré 80 kr.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Det finns människor som hävdar att musik inte har någon betydelse längre. Att allt förvandlats till ett slentrianmässigt konsumerande utan vare sig kärlek eller passion. Jag inte bara tror att de har fel. Jag vet.

För snart ett år sedan befann jag mig på en strand i en förort till Barcelona. Det hade varit ett minst sagt guppigt år och nu hade allt planat ut till någon sorts blasséartad likgiltighet till livet i allmänhet och musik och klubbar i synnerhet. Känslor och upplevelser kändes begagnade och återanvända. De få som inte redan var bortträngda och begravda.

Visst fanns det förväntningar redan innan vi promenerade ner från lägenheten till vår lokala beach Playa De Mar där Berlinetiketten Bpitch Control fixade gratisfest för ett par hundra människor den kvällen. Men jag måste ändå erkänna att jag inte riktigt var förberedd känslomässigt.

Hundratal mil från maxade utgångar och musik som degraderats till att bara vara ett soundtrack till ens femtioelfte fylla det året kunde jag för första gången på mycket länge åter uppleva allt det där som en gång fick mig att välja bort det mesta för några timmars gemenskap på ett dansgolv.

Det kanske låter som en klycha, men den kvällen återfann jag tron på inte bara techno utan dansmusik i allmänhet.

Och allt var en blond finne från Berlins förtjänst.

Det är möjligt att de allra flesta som hoppat av tunnelbanan vid Selva de Mar den kvällen gjort det för att uppleva Bpitchs fixstjärnor Ellen Allien och Sascha Funke bakom ett par bambustänger. Men i takt med att solen försvann ner bakom horisonten och vågskvalpet överröstades allt mer av musiken var det tydligt att just den här junikvällen sommaren 2007 bara tillhörde Joakim Ijäs mer känd som Kiki.

För alla människor som prenumererat på lågprisflyg Berlin och gått vilse i dimmorna på klubbar som Berghain och Weekend är han sedan flera år tillbaka en av de största DJ-hjältarna. Mycket för att han som DJ till skillnad från oinspirerade minimalkollegor alltid visar att techno när den är som bäst handlar om glädje, kärlek, passion, lekfullhet, gemenskap och allt det där andra som – ber om ursäkt för om jag låter högtravande – faktiskt betyder något i livet. Att musik precis som livet själv ibland bara kan kännas så jävla mycket.

I snart ett år har vi jobbat på att få Kiki till Sverige. Nästa fredag blir det verkligenhet när han gör sin första Sverigespelning någonsin på Oh, Baby – I Like It Raw.

För oss är det givetvis en rätt känslosam historia som betyder mycket. Hoppas ni kommer att känna samma sak.